Försök rädda dammarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På Gotland har tekniska förvaltningen och bönderna i samverkan sedan 1980 utvecklat ett riktigt smart sätt att samtidigt lösa två problem.
Kommunen tar hand om avloppsvatten till låga kostnader. Och bönderna får möjlighet att bevattna stora områden jordbruksmark.
Att hantera avloppsvattnet från ett modernt samhälle är ett stort problem. Det innehåller stora mängder näringsämnen som göder Östersjön, om vi låter dem rinna ut dit.
Mikroorganismer gör jobbet
Det innehåller olika sjukdomsbakterier från människor och djur, som inte får komma ut i miljön. Det finns rester av läkemedel, som kan allvarligt skada livet i Östersjön.
Vi var mycket stolta över Gotlandsmodellen. I stället för att bygga dyra reningsverk har vi anlagt dammar där avloppsvattnet lagras efter att ha renats mekaniskt vid utsläppet och sen biologiskt i biodammar.
Där är det flitiga mikroorganismer som gör jobbet. Vattnet från dammarna pumpas sen ut till bevattning på åkrar. Ett naturligt kretslopp.
Det här passar på Gotland där vi har samhällen som ligger mitt i jordbruksbygd. År 2003 var det aktuellt med ny miljöprövning av Romaanläggningen för att kunna lägga till avloppsvatten från Dalhem också.
Då kom ett nytt krav från länsstyrelsen. Vattnet måste lagras sex månader innan det används till bevattning. Inte 3 - 4 månader som tidigare.
Den ursprungliga tanken var att allt avloppsvatten skulle tas om hand, inget skulle släppas ut.
Så skedde också, utom vid några tillfällen under regniga somrar. 13 procent av den totala tillrinningen släpptes ut under de första tio åren.
För stora fosforutsläpp
Den nya längre lagringstiden störde hela flödet. Det fanns för lite vatten när det verkligen behövdes, i maj och juni, och alldeles för mycket på hösten när ingen behöver vattna. 2006 har 60 000 kubikmeter av 180 000 möjliga vattnats ut kring Roma.
Resten har släppts ut i kanalen. Men - det blev för stora fosforutsläpp, så kommunen tvingades bygga en anläggning för att ta bort fosfor, kostnad åtta miljoner kronor.
Den fosfor, som vid bevattning går direkt ut på åkrarna, där den behövs. Tala om resursförstöring!
Men säger den kloke: med fler dammar måste man kunna klara detta! En ansökan om att få bygga en damm till lämnades till länsstyrelsen. Där hamnade den mellan dess olika revir:
Avdelning för jordbruksstöd. Den kan betala ut EU-bidrag för att bygga en damm. Där är det tummen upp.
Avdelning för naturvårdsintressen. Den har hittat ädellövskog, ekar som inte får avverkas, på det område där samfälligheten vill bygga en ny damm. Alltså säger den nej till ansökan.
Må förnuftet tala!
Bönderna har satsat stora pengar i bevattningsanläggningar som de nu inte kan använda.
Kommunen räknade med att kunna ta bort mindre reningsverk på landsbygden som inte motsvarar dagens krav.
Lagringsdammarna blev nya fågelsjöar nu när alla myrar är utdikade. Alla är förlorare, om Gotlandsmodellen måste avvecklas.
Ändå är inte Gustav III kung längre. Han som behövde ekar till sina örlogsskepp. Kommunen och samfälligheten i Björke skall förhandla igen med länsstyrelsen.
Båda vill fortsätta att utveckla Gotlandsmodellen. För både miljöns och jordbrukets skull.
Må förnuftet tala!