Den stora skillnaden i svensk politik är synen på hur arbetslösheten ska bekämpas. Den borgerliga Moderatregeringen har sedan 2006 tillämpat politiken att slå mot de arbetslösa, istället föra att slå mot arbetslösheten. De har enkelspårigt och ineffektivt sänkt skatterna för de som har stora villor, företag, som tjänat mycket pengar och har stora förmögenheter. De nya Moderaterna har bevisat att de är de gamla Moderaterna, det vill säga de rikas parti. De tre borgerliga småpartierna har hängt med, trots att de år för år tappat väljare.
Om de som har jobb, och de som tjänar mest pengar har fått skattesänkningsmorötter av Moderatregeringen, så har de arbetslösa bestraffats med piskar i form av nedmonterad arbetsförmedling, a-kassa och utbildningsväsende.
Trots att huvudorsaken till arbetslösheten i de flesta fall beror på brisande eller fel utbildning, så har Moderatregering systematiskt monterat ner vuxenutbildningen, arbetsmarknadsutbildningen och arbetsförmedlingens möjligheter att konstruktivt och effektivt rusta de arbetslösa för de jobb som faktiskt finns. Genom denna kompetensbrist i olika yrken, har tiotusentals jobb inte blivit tillsatta för arbetsgivarna har inte hittat arbetskraft med rätt kompetens.
Den borgerliga jobbpolitiken är prövad och den har misslyckats. Arbetslösheten är nu högre än 2006 och framför allt långtidsarbetslösheten har ökat. I hela riket och på Gotland. Det enda som tydligt hänt efter snart åtta års Moderatstyre av Sverige är att klyftorna har ökat, antalet miljonärer har ökat liksom andelen fattiga.
Det är inte effektivt att attackera de arbetslösa, utan det är arbetslösheten som ska attackeras. Och arbetslöshetens orsaker. Istället för svepande och för jobbskapandet ineffektiva skattesänkningar som jobbskatteavdrag och olika branschbidrag, måste man använda specialriktad arbetsmarknadspolitik och ett gigantiskt kunskapslyft för att stärka de arbetslösa och utbilda bort kompetensbristen med bristyrkesutbildningar.
Eftersom regeringen har förstört utbildningspolitiken och rustat ned arbetsmarknadspolitiken har regionledningen tvingats föra en kommunal arbetsmarknadspolitik.
Ungdomskraft jobbar bra. De letar rätt på det dryga hundratalet ungdomar, som saknar gymnasieutbildning. Arbetslöshetsstatistiken på Gotland, som i riket, visar att de unga som saknar gymnasieexamen är arbetslösa i större utsträckning än andra och de blir lättare långtidsarbetslösa i två-tre år eller längre. Inga skattesänkningar i världen ger dessa ungdomar jobb, utan det krävs en upprustning av gymnasieskolan, så den klarar att ge alla unga en gymnasieexamen. Det krävs specialutformade åtgärder med kunnig och hängiven personal som letar upp, skapar kontakt och stärker de unga utan gymnasieexamen. Så de börjar på komvux eller folkhögskolan, får gymnasiekompetens, så de kan slåss om jobben.
Näringspolitiska insatser krävs för att med samverkan mellan forskning och innovationer få företagen att satsa riskkapital på nya varor och tjänster. Men det krävs även stora satsningar på en individutformad arbetsmarknadspolitik. Denna politik är oändligt mycket mer effektiv och attackerar arbetslösheten, istället för Moderatregeringens attacker på de arbetslösa.