Förstår inte Lars Thomsson systemskiftet i sopfilosofin?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Han larvar runt med partitaktiska undanflykter om ett rosornas krig och okynnesbegäran av återremiss. Antingen har Lars Thomsson inte förstått vidden av systemskiftet för sophanteringen på Gotland.
Eller också tror han att det går att mörklägga genom den partitaktiska retorik han kör i sina svar till mig och det han uttryckte på Gotlänningens ledarsida igår.
Det handlar inte om beslutvånda och långbänk, det handlar om respekt för både medborgarna och de folkvalda.
De måste få chansen att förstå och öppet diskutera ett stort systemskifte i den gotländska renhållningsfilosofin. Det handlar om ett vägval. Antingen ska vi tillåta och med taxan stimulera hemkompostering. Eller också ska vi med taxan stimulera att så många som möjligt lämnar så mycket som möjligt med sopbilen, så det går att bygga en stor central kompost och en biogasanläggning. Bara detta är skäl nog för en medborgardialog.
Biogas bättre
Vi har sett på inläggen från Wera Svensson igår och Ronnie G Lundin idag hur de står undrande inför valet mellan kompost hemma eller central kompost. Och vad är bäst ut miljösynpunkt.
Jag tror att Stefan Nypelius (c) har rätt i det han sa om hemkomposternas utsläpp av metangas. Och att det miljömässigt är mycket bättre med central kompost, som leder till biogas.
Kärnfrågan är dock om Gotland ska uppmuntra kompost hemma eller med taxans hjälp styra så att fler lämnar komposterbart avfall till central kompost så det blir biogas. Varför vill inte Lars Thomsson vidkännas denna kärnfråga i hela sopdebatten?
Vem leder dialogen?
Lars Thomsson vill ha biogasanläggningar på Gotland. Varför vill han inte ha en rejält styrande taxa, som ger Ragnsells tillräckligt med sopor, så de kan bygga en biogasanläggning?
Lars Thomsson vill inte leda dialogen med medborgare och folkvalda. Ge då tekniska nämndens ordförande Kjell Skalberg (c) uppdraget.
Jag trodde att kommunalrådet för samhällsbyggnad i ekokommunen Gotland var en miljökämpe, som aktivt ville föra dialog med gotlänningarna om hur vi bästa tar hand om våra sopor.
Jag är besviken.