Skatteverket är på jakt efter de svenska knallarna. Verket vill att marknads- och torghandeln ska infattas i den lag om kassaregister som infördes i fjol.
Rent praktiskt skulle det innebära att alla svenska knallar som reser runt mellan marknader måste investera femton eller tjugotusen kronor på nya kassaapparater. Enligt branschorganisationen skulle det i sin tur leda till att runt hälften av sådana handlare slutade.
Skatteverkets iver hotar därmed en form av grundläggande handel som har stort kulturellt, socialt och ekonomiskt värde. Framförallt på svensk landsbygd där marknader ofta är månghundraåriga traditioner.
Skatteverkets argument är egentligen bara ett. Det är rättvisa mellan olika typer av försäljning. De som säljer under bar himmel ska inte ha en konkurrensfördel framför dem som säljer över disk, menar Skatteverket.
Men då är det fel att tala om rättvisa. Ty villkoren för utomhushandlare och för butiker är helt olika.
Hur ska till exempel den som säljer från ett stånd i det fria hantera säkerheten kring kassan? Toaletter och varulager ligger kanske flera hundra meter från försäljningsstället. Det finns ingen möjlighet att låsa eller larma. Och försäljaren kan knappast begäras att bära runt på en kassaapparat.
Själva handelskulturen på en lantmarknad är sådan att försäljarna inte förväntas stå låsta bakom en kassa.
En del av idén är att de ska beblanda sig med kunderna. Visa sina varor, titta på andras eller hjälpa till att bära. Om knallarna påtvingas kassaapparater som väger bly förändras hela formen för marknadshandeln.
På de större marknaderna har ofta de kringresande handlarna mer än en försäljningsplats. Måste de då ha flera kassaapparater?
Skatteverkets förslag känns inte genomtänkt. Förstår man inte att ett generellt tvång skulle medföra stora praktiska svårigheter som riskerar att slå ut en omtyckt form av näring?
På ett sätt går det att förstå Skatteverkets iver. Kassaregisterlagen, införd förra året, blev en succé. Den har hjälpt till att dra in pengar till det gemensamma. Och när Skatteverket misstänker att torghandlare undanhåller inkomster ska man självklart agera. Men med relativ enkelhet borde det kunna göras rimlighetsbedömningar om vad en viss handlare tjänar och sedan utreda de fall där fusk misstänks.
Det är bättre att utreda de enskilda fallen, än att sätta upp byråkratiska hinder som kan slå ut en hel näring.
Kringresande handel var en av förutsättningarna för att ett kapitalistiskt och socialt rörligt samhälle skulle utvecklas i Sverige. Vem säger att denna tradition inte har en roll att spela också i sam- och framtid?
Finns det någon i Sverige som tycker att vi har för mycket torg- och marknadshandel? Knappast, de flesta tycker nog tvärt om. Så låt knallarna vara. För den fria marknadens skull, och för landsbygden.