Försvaret måste släppa Toftafältet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men tydligen hjälpte inte dessa argument för att rädda P 18 kvar. Nedläggningsbeslutet kom i slutet av 2004. Däremot har militärledningen insett de stora fördelarna med Tofta skjutfält och nu lägger man närmast en "död hand" över området. Att försvaret ville säkerställa norra delen (den norr om vägen från Suderbys mot Blåhäll) för övningar med bland annat hemvärnet kan jag acceptera. Men inte att man hindrar annan verksamhet på andra delar av fältet bara för någon enstaka samövning. Hittills har vi inte sett någon omfattande sådan, så tydligen rör det sig om övningar som ligger glest i tiden.
Deltawind presenterade i höstas planer på att förlägga tillverkning och utveckling av vindkraftverk på Gotland. En satsning som skulle ge cirka 100 jobb här. Då var förhoppningen att verksamheten skulle kunna förläggas på Tofta skjutfält, lämpligt ur flera synpunkter. Men så kom militära myndigheter med sina krav om att några nyetableringar som kunde störa framtida militära samövningar där inte fick ske. Detta i samband med svårigheter att plocka fram riskkapital har nu gjort att Deltawind i värsta fall skrinlagt planerna på en etablering på Gotland, i bästa fall endast lagt planerna på is för en tid framöver för att söka någon lämplig alternativ plats att vara på.
Jag har i två tidigare huvudledartexter kritiserat försvarsmakten för att man tog bort den militära utbildningen på Gotland men att man samtidigt vill låsa fast hela Tofta skjutfält som ett framtida militärt övningsområde. Det var i slutet av förra året som detta blev känt och de kritiska ledartexterna var publicerade den 4 december i fjol och den 15 januari i år.
Kritiken och argumenten kvarstår och har alltså aktualiserats i dagarna genom Deltawinds besked. Detta oavsett om det också finns ekonomiska orsaker till att satsningen inte längre tycks aktuell. Toftafältets södra delar skall kunna utnyttjas civilt, och här har våra politiska företrädare på Gotland en uppgift att ta itu med. Och även med tidigare erfarenheter av hur lite våra argument biter på de beslutande i försvarshögkvarteret så finns det ingen anledning att ge upp. I alla fall inte förrän alla tänkbara vägar prövats.