Försvaret måste upp på dagordningen
Kan försvaret bli valfråga?Iluustration: Nelson
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Under sommaren kommer försvarsmakten att genomföra en kampanj som syftar till att få igång debatten om försvars- och säkerhetsfrågor underifrån. Genom att använda iphone-applikationer hoppas man få ungdomar att börja diskutera. Initiativet är gott, men är det verkligen en myndighets uppgift att propagera för den egna verksamheten? Borde det inte ligga på de folkvalda politikerna att förklara för sina väljare varför man har ett militärt försvar?
Försvaret har inte prioriterats i svensk politik på mycket länge. Politikerna lider av beröringsfobi när det gäller det militära försvaret.
En förklaring till varför den svenska försvarsdebatten stagnerat är att vi sitter fast i en sörja av myter skapade under kalla kriget. I dagarna ger förre överbefälhavaren Bengt Gustafsson ut en bok där han berättar att han som Sveriges högste militär själv inte kände till vidden av samarbetet med NATO. Att inte ens överbefälhavaren ansågs mogen att få veta säger något om hur långt den svenska dubbelnaturen drevs.
Mot den bakgrunden är det inte lätt att som svensk politiker starta en debatt om framtidens försvar. I vilken historisk verklighet ska diskussionen ta sin utgångspunkt: Den faktiska eller den officiella?
Särskilt för det tidigare statsbärande partiet socialdemokraterna har historieskrivningen varit problematisk. I partiet har man haft västvänliga demokrater men också diktaturvänner ofta förklädda bakom det diffusa epitetet antimilitarister. Länge lyckades det socialdemokratiska ledarskapet balansera dessa ståndpunkter genom berättelsen om en självständig svensk linje. Myten blev till svensk doktrin men den byggde aldrig på en reell verklighet.
En ny svensk försvarspolitik måste börja med en uppgörelse med det förflutna. Beroendet av hjälp från andra demokratier vid ett eventuellt krig måste erkännas. Vidare måste vi säga att människor i fria länder under överskådlig tid kommer att behöva säkerheten av ett militärt försvar.
Borgerliga väljare förväntade sig en förändring då alliansregeringen tillträde. Tyvärr, har denna uteblivit. Förmågan att freda svenskarnas friheter och rättigheter är fortfarande något av en icke-fråga. Vi får hoppas att försvarsmaktens kampanj kan ändra på det. Kanske kan försvarsfrågan till och med komma in i valrörelsen. Det vore i så fall på tiden.