Försvarspolitiker försvarar försvaret
Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att ledamöterna över huvud taget tar bladet från munnen säger en del om stämningsläget. Försvarsfrågan har jämte FRA-lagen seglat upp som regeringens största trovärdighetsproblem inte bara gentemot väljare i allmänhet utan också mot den borgerliga opinionen i synnerhet. Att det är företrädare från försvarsministerns eget parti och tillika det traditionellt mest försvarsvänliga partiet som nu sätter ned foten är därför extra laddat. Inte minst för att det faktiskt är försvarsutskottet som har avgörandet, om man är så originell att man ser till svensk grundlags bokstav.
Och vad moderaterna i utskottet tycker gör de mycket klart i det pressmeddelande som gick ut i går: "Det har skett tillräckligt med besparingar och nedläggningar inom det svenska försvaret. Det är nu dags att stoppa planerade nedläggningar och göra halt", skriver de.
Med detta befinner vi oss i ett avgörande skede i svensk försvarsdebatt. Den successiva omvandlingen av invasionsförsvaret till utlandsorienterade insatsstyrkor som pågått under ett antal år har ju egentligen aldrig varit föremål för någon riktig allmän debatt. Folk i gemen har aldrig tillfrågats om vad de tycker om detta. Denna brist på debattvilja får det politiska etablissemanget nu betala i form av uppror i de egna leden. Åtminstone på den borgerliga sidan, där man kunnat förvänta sig en ansvarsfull och realistiskt grundad försvarspolitik. Tidigare har ju även både folkpartiledaren Jan Björklund och partikollegan i försvarsutskottet Allan Widman signalerat att nedrustningen bör stoppas. Sannolikt kommer än fler röster nu att höjas.
Inte minst förtjänar det moderata ledamöternas helhetsgrepp att ta plats i debatten. I dag framstår det som om det är alliansen ensam som förvandlat Sverige till ett försvarslöst land, men som de påpekar är ju så alls inte fallet. Dagens kris handlar egentligen om att vi nu passerat smärtpunkten efter att socialdemokraterna idogt rustat ned under alla sina regeringsår 1994-2006. Socialdemokraterna lade ned ett flertal förband och halverade hemvärnet flera gånger om.
Hoppet för en förnuftig svensk säkerhets- och försvarspolitik ligger således inte i ett regeringsskifte utan i att den nuvarande regeringen sväljer stoltheten och ändrar politik. Men för att det skall ske krävs att fler än försvarsutskottets ledamöter säger vad som behöver sägas. I bästa fall förebådar deras protest den politiska helomvändning som nog även Tolgfors anar måste komma.