Politik har betydelse. Det spelar roll vem som har makten och vilka idéer som ligger till grund för besluten. Som väljare kan man aldrig försvara sig och säga att man inte förstod.
Hösten 2006 blev förändringen av arbetslöshetsförsäkringen ett av alliansens första beslut. Den högsta möjliga dagersättningen sänktes från 730 till 680 kronor. Därtill infördes en avtrappning till 65 procent av den tidigare inkomsten.
Det har blivit dyrt att vara arbetslös. Och kvalificeringskraven för att få ersättning har skärpts: Från att ha behövt jobba 70 timmar i månaden, till att behöva jobba 80 timmar i månaden. Den som inte har jobbat halvtid i ett halvår kan inte räkna med någon a-kassa vid arbetslöshet.
Allianspartierna har förändrat villkoren i den svenska modellen. Skillnaden mellan att jobba och inte jobba har ökat. Förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen har stärkt incitamenten för den arbetslöse att så snart som möjligt komma tillbaka till arbetsmarknaden: I värsta fall till en sämre lön än innan arbetslösheten. I bästa fall som en tillfällig lösning i väntan på ett mer kvalificerat arbete.
Ju generösare arbetslöshetsförsäkring, desto högre arbetslöshet. Alliansen har prioriterat annorlunda och gett den arbetande befolkningen omfattande jobbskatteavdrag. Det gör förändringarna i a-kassan till en integrerad del av regeringens arbetslinje: Att jobba för en sämre lön, anses bättre än att inte jobba alls. Arbete premieras framför att inte arbeta.
Om förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen leder till en generell förbättring, eller försämring, av samhället i stort går att ha olika politiska åsikter om. Den svenska modellen ställer högre krav på den enskilda medborgaren 2012 jämfört med 2002. Där är merparten överens.
Uppgifterna som visar att två av tre arbetslösa står utan a-kassa vid arbetslöshet är alltså en utmaning för statsminister Fredrik Reinfeldt. I slutet av förra året var drygt 202 000 svenskar öppet arbetslösa. Totalt 120 000 - majoriteten unga eller utrikes födda - hänvisades till annan försörjning än arbetslöshetsförsäkringen.
Sedan dess har konjunkturen försämrats: I förra veckan var 220 000 utan arbete. Och när en för stor andel av befolkningen varken har arbete, eller har kunnat kvalificera sig för a-kassa, kan förtroendet för arbetslinjen urholkas.
Börjar den breda medelklassen känna av arbetslinjens vassa kanter, förlorar allianspartierna sitt problemformuleringsprivilegium. Än så länge räddas regeringen av starka finanser och bristen på opposition. Däremot är Reinfeldt väl medveten om hur den globala ekonomin styr den inhemska politikens förutsättningar.
Om skuldkrisens chockvågor når Sverige lär resultatet bli en fördjupad diskussion om alliansens oinfriade vallöfte om statlig a-kassa. Fredrik Reinfeldt har än så länge varit avvaktande: Vallöftet skulle ge fler löntagare arbetslöshetsförsäkring - men riskerar samtidigt leda till att facken tappar ytterligare medlemmar. Här måste fördelar noga vägas mot nackdelar.