Nuon-affären rullar vidare. Konstitutionsutskottet som har uppgiften att för riksdagens räkning reda ut regeringens hantering av frågan jobbar nu för högtryck. I går frågades Ola Alterå ut. Han var statssekreterare hos näringsminister Maud Olofsson (C) när affären fick departementets godkännande 2009.
Den ansvariga ministern har som bekant valt den unika åtgärden att vägra komma till utskottet och hjälpa till att bringa klarhet i hur förlustaffären gick till. Därmed får hennes statssekreterare stå till svars i högre grad än som annars varit rimligt.
Han kan naturligtvis hävda – och gör det också - att han inte känner till sådant som är känsligt. Det handlar framförallt vad statsministern och de övriga borgerliga partiledarna visste. Just därför behövs Maud Olofssons närvaro.
Priset för högt
En sak kunde Ola Alterå i alla fall ge besked om. Det är uppenbart att priset var för högt, sa han till KU. Det är lätt att konstatera det med facit i hand. Nuon kostade 90 miljarder och var den största kontantaffären hittills i Sverige. Värdet på Vattenfall har sedan skrivits ner med mer än 30 miljarder.
Att det skulle gå så här visste givetvis ingen då. Affärer innebär alltid en risk. Det har framgått att det fanns en stark drivkraft hos Vattenfall att växa. Den drivkraften verkar inte minst ha varit personlig hos VD:n Lars G Josefsson.
Varningar saknades inte. Både inom näringsdepartementet och Vattenfall gjordes analyser som pekade på risker. I rapporter som först förra året kom till allmän kännedom via bland andra SVT och Dagens Nyheter talas bland annat om behovet av framtida kapitaltillskott. Näringsdepartementet fick det underlag som behövdes och allt talade för att det var en bra affär, enligt Ola Alterå.
Vad visste regeringen?
Det som nu blir mest intressant är vad övriga regeringen kände till. Om och hur Maud Olofsson informerade Fredrik Reinfeldt eller Anders Borg känner inte Ola Alterå till. Både Viktoria Aastrup som var statens ledamot i Vattenfalls styrelse och Vattenfalls VD Lars G Josefsson menar däremot att informationen gavs.
Så kom finansminister Anders Borg till utskottet och berättade att finansdepartementet visserligen var med i förberedande diskussioner men att han för sin del fick veta att affären var klar via massmedierna. Ett statligt företag skulle alltså ingått en rekordaffär utan finansministerns vetskap.
Reinfeldts räddning?
Den skugga som Maud Olofsson frånvaro kastar över hela affären är kanske i själva verket Fredrik Reinfeldts.
Är det regeringschefen som ska räddas till priset av en i alla fall avgången partiledare i ett litet parti som kanske till och med åker ut riksdagen?
På skärtorsdagen kommer Fredrik Reinfeldt till KU. Frågan är om vi efter den dagen har fått mer klarhet i den heta frågan: Vad visste statsministern?