Hela tiden förväntar vi oss saker. Ibland uppfylls de, ibland inte. Och ibland är de rimliga, ibland helt omöjliga. Vi förväntar oss att världskrigen är passé, att äktenskapet ska hålla tills döden skiljer oss åt och att Zlatan ska göra mål...
När du läser det här sitter jag på ett flyg som ska ta mig från Sverige till ett land fullt av förväntningar. Ja, nu i EM-tider får jag nog lov att säga så om Ukraina. För just nu är Fotbolls-EM i full gång i Ukraina och Polen och många har tagit sig dit för att heja fram sitt land. Jag som älskar fotboll ville inte vara sämre så nu är jag på väg mot Kiev.
Jag har väldiga förväntningar vågar jag påstå. På fredag ska jag se Sverige möta England och jag förväntar mig att det ska bli en rafflande match och att det är bra fotboll vi ska få se.
Media har hjälpt mig skapa de här förväntningarna. Se bara på hur TV4 gör reklam genom att säga att det ska bli den mest spännande matchen i gruppspelet.
Och ofta är det väl så, att det i media skapas en hel del förväntningar. En kommentar från en självuttalad expert om att han tror på vinst ökar förväntningarna, och således pressen.
Se hur det gick i Ishockey-VM. Där var förväntningarna skyhöga när mästerskapet ägde rum på hemmaplan och vi hade en uppställning som klassades som den vassaste efter alla NHL-proffs som plockats hem. Vi förväntade oss guld men redan i kvartsfinalen fick vi packa ihop och erkänna oss besegrade.
Det visade sig att även om vi hade alla de bästa, fanns det inga garantier som sa att de skulle vara bäst när det väl gällde. Kanske var det förväntningarna som blev deras fall.
Förväntningar och besvikelser går ibland hand i hand. Emellanåt infrias de och du får en bekräftelse på att dina förutsägelser stämde och du blir glad - om förväntningarna var positiva vill säga. Blir förverkligandet istället negativt lär du kläcka ur dig den givna frasen "vad var det jag sa".
Men när förväntningarna ger motsatt resultat infinner sig besvikelse. Ofta ångrar man sina förhoppningar och ibland känner man sig dum som trodde något sådant. Precis som jag känner varje midsommar när jag klätt på mig den korta klänningen och packat ner bikinin med förhoppningar om solsken och 25 grader...
Därför är det med blandade känslor jag nu sitter här på planet. Jag förväntar mig att det ska bli en minnesrik resa och en händelserik match. Mer, såsom seger, vågar jag inte hoppas på. Så kaxig vågar jag inte vara, särskilt inte efter förlusten mot Ukraina - matchen vi hade stora förväntningar på...
Oavsett vad som händer gläds jag åt den fotbollslycka jag snart kommer få uppleva. Man brukar ju säga att delad glädje är dubbel glädje, och denna glädje delar vi med hela Europa. Och även om den av någon anledning inte skulle infinna sig på Olympiastadion på fredag, kommer den infinna sig överallt omkring. Vare sig det är i tv:n eller på Kievs gator.
Ja, hela tiden förväntar vi oss saker...