Fossil Mona på soloturné

Mona Sahlin på väg.Foto: Bertil Ericson/SCANPIX

Mona Sahlin på väg.Foto: Bertil Ericson/SCANPIX

Foto: Bertil Ericson / SCANPIX

Politik2010-05-07 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Valrörelsen har dragit igång på allvar. Nu avlöser partiledarnas möten och rundturer varandra. Tidigare i veckan reste alliansens partiledare och ministrar med tåg genom västra och Mellansverige. I går var det, en av dåliga opinionssiffror pressad, Mona Sahlin som tog sin dieselbuss till Uppsala och Västerås.
Fokus i politiken har flyttats till partiledarna. Ett stående inslag i valet kommer vara att de försöker ge draghjälp i de lokala kampanjerna. Risken för lokal skugga botas med kommunala kandidater som poserar med rikslokomotiven.

En bättre lokal fokusering hade vi fått med skilda valdagar. Valen till kommun och landsting borde avgöras på lokala frågor och förmågor, snarare än utifrån vilken partiledare som är mest eller minst populär eller hur regeringsförmågan ser ut på riksplanet. För Socialdemokraterna som infört och förespråkat gemensamma valdagar kan kanske detta val bli en brytpunkt. Med en partiledare som är betydligt mindre populär än sitt parti riskerar riksdraghjälpen i år att bli en black om foten.

Mona Sahlin talar genomgående om att det är stora skillnader mellan blocken och att alla politiker inte är lika.
Det är ett sätt att försöka mobilisera och det är också något hon i sak har helt rätt i.

Ett stort problem för hennes trovärdighet är dock att hon och hennes blockkamrater, som inte var med på turnén, samtidigt försöker framställa skillnaderna som små och odramatiska.

När man vill omvandla en del av jobbskatteavdraget till avdragsrätt för a-kassa framställs det som nästan samma sak, bara som en omfördelning mellan skattebetalarna. I inriktning är det dock väsensskilt, man byter fokus från att premiera och göra arbete eftersträvansvärt till att gynna ett bidragssystem.

I går meddelade skolinspektionen att rekordmånga ansökningar om att starta eller utöka friskolor kommit in i år. Samma dag säger Mona Sahlin att de rödrödgröna vill omvandla friskolorna. Det ska dock inte bli förändring, bara lite bättre om man drar in friskolornas frihet. Staten och kommunerna ska få styra mer - elever, föräldrar och rektorer mindre. Det framställs odramatiskt men är en grundläggande ideologisk kantring och ett tecken på Socialdemokraternas vänstersväng i den nya koalitionen.

I Sahlins värld är det ett problem att alla skolor exempelvis inte har egna skolbibliotek, matbespisning, gympasalar eller motsvarande lärarkår som de kommunala skolorna. Budskapet är att det är viktigare att alla skolor är likadana som de kommunala än vad barnen faktiskt lär sig.

I verkligheten är det precis tvärt om. Det viktiga är inte att barnen har en egen gymnastiksal på skolan, en inhyrd fungerar lika bra. Det viktiga är att barnen rör på sig. Samma sak är det med bibliotek, det viktiga är att eleverna läser och hittar till litteraturen, inte bibliotekets placering.
Inför valet torgförs politiken som ganska lika. Men i grunden består skillnaderna i hur man ser på verkligheten och vem som ska bestämma mest över vår vardag: väljarna eller de valda politikerna.