FRA-effekt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och nu vet vi. Eller gör vi verkligen det?
Av de kommentarer till uppgörelsen som setts är tolkningarna av de mest skilda slag. Från en och samma liberala tidning kan en ledarredaktion uttrycka lättnad över att regeringen backat och en debattör några sidor längre fram ösa förkastelsedomar över de förrädiska riksdagsledamöter som accepterat ändringen.
Det är förståeligt, för FRA var komplicerad från början, och nu är frågan vad förändringarna egentligen innebär, konkret, juridiskt och principiellt. I sin grundläggande mening är dock FRA-lagen nu på plats, så långt är säkert. Regeringen kan se framåt. Även om den har all anledning att reflektera över hur den egentligen har hanterat frågan.
Den politiska proceduren har präglats först av arrogans i det att man inte trodde annat än att lagen skulle baxas igenom utan knot någonstans, och därefter, då protesterna börjat vina, av reträtt efter reträtt i en smärtsamt utdragen process som i vissa delar liknat sinnebilden för en regerings politiska mardröm.
Men även om FRA-debatten nu är över i sin substantiellt politiska del kan effekterna av den komma att bli kännbara för regeringen i form av ett förändrat internt psykologiskt landskap. För i och med att regeringen ändå successivt backat för inte bara det yttre utan även det inre trycket har det kommit att bli allmänt uppfattat att det trots allt kan löna sig för riksdagsledamöter att kämpa mot partilinjen för sin egen uppfattning.
För en vän av svensk grundlag ter sig något sådant inte direkt omstörtande, men för en modern svensk regering är en sådan praxis något som bör undvikas till varje pris. Ju fogligare riskdagsgrupper desto bättre och tvärtom.
Nästa prövopunkt för riksdagsledamöternas samveten är äktenskapsfrågan där uppfattningarna går på tvärs genom partigränserna, men framför allt frågan om fildelning något senare, där man kan ana ungefär samma principiella vattendelare mellan riksdagsgruppernas liberala ledamöter och de borgerliga partiledaningarna. Den matchen kan komma att bli betydligt svårare att spela för regeringen Reinfeldt nu än om FRA aldrig hade förts upp på agendan på det sätt som har gjorts.