David Lindvalls krönika förra torsdagen tillhör de viktiga.
Han ställer den fråga som vi alla bör reflektera över – vilket samhälle har vi om tio år? Hans budskap är alldeles klart: vi har alla ett ansvar för framtiden.
Detta är en fråga som politikerna ständigt arbetar med och brottas med. För det är väl det som politiken går ut på. Att forma morgondagens samhälle utöver den ständiga kampen i nuet med parkeringsavgifter och nedskärningar i flertalet budgetar.
Därför måste alla politiker fundera över hur det ser ut för deras barnbarn om tio år, om 30 eller 50 år. Där finns drivkraften.
Världen är allas ansvar
Samma frågor som David ställer måste också ställas i ett vidare perspektiv. Hur ser världen ut om tio år, om 30 år, om 50 år?
Här blir solidariteten ännu tydligare. Att inse att världen är ett och att alla, även vi här, har ett ansvar för framtiden. Men där sviktar det betänkligt.
Ta de pågående klimatförhandlingarna i Doha. Det vetenskapliga underlaget är utomordentligt stabilt och tydligt. Kraftfulla, ja nästan drastiska, åtgärder krävs redan nu för att inte riskera en kaotisk framtid för barnbarnen.
Hur kan det då komma sig att alla de politiker som skall fatta beslut inte inser riskerna för sina egna barnbarn? Och av ren självbevarelsedrift vidtar nödvändiga åtgärder.
Just nu går en intressant och viktig serie i Sveriges Television - Why poverty? Nog är den frågan berättigad att ställa:
Varför finns fattigdom i vår rika värld? Alldeles i onödan. Ingen skall behöva lägga sig om kvällen hungrig.
Programserien visar upprörande fakta och bilder på spädbarnsdödlighet och mödradödlighet.
Där Läkare utan Gränser kämpar ideellt dygnet runt med operationer i enkla baracker i Sierra Leone och i många andra länder.
Där rika Saudi och Kina köper upp mark i Mali för en ringa penning av fattiga småbönder, som pressar ner familjerna i än värre fattigdom.
Barnadödlighet
Eller ta barnadödligheten, som visserligen minskar i världen, men som är upprörande hög.
Och där USA har bland den högsta barnadödligheten i industriländerna. Obama har en del att jobba med om han vill tänka in sina barnbarns framtid. För att inte tala om de 1,6 miljonerna hemlösa i samma land.
Vilket samhälle vill vi, vill världen ha om tio, om 30, om 50 år? Alla har ett ansvar på något sätt. Det går inte att skylla ifrån sig.
För det är så som Michel Jackson sjöng en gång i ”Man in the mirror”: Om du vill ändra världen måste du börja med den du ser i spegeln.
Smarta barn
Hela tiden är det barnen och barnbarnen som drabbas. Det sa Rädda Barnens grundare, Eglantyne Jebb, redan 1919.
Att det är barnen som betalar det högsta priset för vår kortsiktiga politik, våra politiska missgrepp, våra krig.
David Lindvall lyfter fram sin smarta lillasyster. Barn är ofta smarta och klarsynta. Dem måste vi lyssna till.
Jag tänker på smarta Tove, tio år: ”När sista bladet faller, när sista vattendroppen torkat ut, när ozonskiktet förstörts. Då är det för sent att förstå att pengar inte går att leva på.”