Thomas Watson sa: "Jag tror att det finns en marknad i världen för ungefär fem datorer". Ken Olsen sa: "Det finns ingen anledning till att folk skulle vilja ha en dator i hemmet". Ines Uusmann sa: "Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet." Tji fick de.
Från Damaskus i öst till Rabat i väst fruktar i denna stund auktoritära män för sin ovissa framtid - kommer revolutionen att nå dem? Inom området härskar några av världens med aggressiva diktatorer, men med hjälp av Internet och sociala medier sätts nu käppar i hjulen för dem. Inte ens genom att hårdbevaka Facebookgrupper, gripa opponerande bloggare eller stänga ned hemsidor lyckas de hålla revolten borta.
Upproren mot Tunisiens president Ben Ali spred sig från datorerna till gatorna. Med hjälp av SBZ News, en grupp bestående av femton cyberaktivister, fick befolkningen via Facebook och Twitter ta del av upprorisk information som de samlat ihop genom rapporter, foton och videor. På deras hemsidor formades upproret som slutligen skulle fälla presidenten. Raden av Facebook-revolutioner var igång.
Egypten följde samma mönster. De första upproren blev framgångsrikt koordinerade genom Facebook-grupper som kallade Egyptens folk till demonstration. Att regimen med dess järngrepp om de sociala medierna stängde ner internet och telefonnätet hindrade inte revolutionen i Egypten, och inte heller har avstängningarna stoppat Libyen och Bahrain. Vi fick se Mubarak falla, nu är Ghaddafi och al-Khalifah på tur.
Det är med blandade känslor jag ser hur förtryckta länder opponerar sig mot sina auktoritära regimer. Jag gläds över deras mod och framgång, men förfäras av det blodbad som försiggår. Demokrati som alltid har varit en självklarhet för mig, i klassrummet så väl som i politiken, är endast ett ord som dessa arabländer nu börjar känna smaken på. Men ingen vet - ingen vet om ordet kommer bli mer än en aptitretare.
För en revolution är ingen garanti. Ingen vet på förhand om ett uppror går vägen, eller om revolten kommer ge individerna ett bättre liv. Men de får en chans att sluta acceptera det som är - en chans att försöka vara med och skapa något nytt, något bättre. 2011 är året för den arabiska revolutionen. De unga männens och kvinnornas revolution.
Jag tror inte jag var ensam om att känna en viss avsmak för Mark Zuckerberg, skaparen av Facebook, då jag såg filmen "The Social Network". I filmen får vi se hur en nittonårig besserwisser, på grund av sin bristfälliga förståelse för kvinnor och som hämnd mot tjejen han gillar, skapar en sajt där man kan betygsätta universitetets tjejer. Denna sida bildade embryot till det som senare blev Facebook.
Idag tackar vi denna nördiga man, då hans verk hjälpt människor i förtryck att reagera och revoltera. Världen över visar man sin tacksamhet, och vad vore mer erkännande än att göra som egyptiern Gamal Ibrahim - mannen som döpte sin förstfödda dotter till "Facebook".