Från fall till fall
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Bristerna och styrkorna i vårt rättssystem är ofta föremål för debatt och engagerar en stor del av allmänheten eftersom de flesta av oss på ett eller annat sätt kommit i kontakt med i vart fall någon del av rättsväsendet. Att rättssystemet debatteras är bra.
Jag vidhåller dock min tidigare framförda åsikt att det är av stor betydelse att denna debatt förs sakligt och konkret och utan generaliseringar. Utan att uttala mig om det enskilda fall som Inga-Britt Josefsson hänvisar till, ty det kan jag inte då jag inte äger kännedom om målet i sak, vill jag poängtera följande. Bara för att en domare med nämnd enligt någon dömt fel i ett mål innebär det inte per automatik att merparten av antalet mål är feldömda. Ett domslut får alltid omedelbara och påtagliga konsekvenser för de inblandade, oaktat vilken sida av ett mål en privatperson befinner sig på varför det är av oerhörd vikt att varje mål betraktas för sig. Att generalisera och dra hela rättssystemet över en kam, vilket jag anser att Anna Sjödin gjorde i sin krönika i Metro enligt tidigare framförda synpunkter, är enligt min uppfattning lika illa som att blunda för de fel som finns i vårt rättssystem.
Vad gäller mened är detta ett brott som juridiken och rättsväsendet ser mycket allvarligt på, vilket bland annat kommer till uttryck i att brottet kategoriseras som ett artbrott, det vill säga att vid en påföljdsbestämning i samband med ett bifallet åtal för mened råder det en presumtion för fängelse. Jag har inte gjort någon fullständig praxisundersökning men bland annat kan nämnas ett fall från år 2001, (NJA 2001:913) där Högsta domstolen dömde en flicka under 18 år till fängelse en månad för mened. Flickan var från början åberopad av åklagaren som vittne i ett misshandelsmål.