Från Norge vidare till Nato
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Svenskt-norskt försvarssamarbete är ingen ny företeelse. Det nya ligger i omfattningen och målsättningen: systemlikhet. Överbefälhavarna nämner anförskaffning av ubåtar och stridsvagnar, samordning av underhåll och utbildning, gemensamma övningsfält och doktriner. Gamla suveränitetsreflexer ställs på huvud, konstaterar de.
Försvarsminister Mikael Odenberg (m) är positiv till initiativet. Fattas bara. Sommarens bråk i regeringen om försvarsanslagen visar att någon penningrullning inte är att vänta, samtidigt som kostnaderna för att hålla försvarsförmågan uppe stiger i takt med den militärteknologiska utvecklingen och nya uppgifter.
Antingen läggs krut på att försvara alliansfriheten med allt sämre operativ förmåga som oundviklig konsekvens, eller så slår regeringen ett slag för radikalt fördjupat försvarssamarbete med bättre försvarsförmåga som följd.
Norge och ett vidare nordiskt samarbete är i det sammanhanget ett viktigt steg, men det räcker knappast att göra halt där. ÖB Håkan Syrén har understrukit att ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete alltid måste vara "stabilt förankrat i det europeiska och transatlantiska samarbetet".
Borde tiden inte vara mogen att ta klivet in i det viktigaste säkerhetspolitiska samarbetet av dem alla, Nato?