Det handlar om sopor. Kan det leda till aha-upplevelse? Jo, ett besök på Nordiska Museet i Stockholm har bidragit därtill.
Där pågår utställningen "Sopor" med många tänkvärdheter. Plötsligt förflyttas jag tillbaks till min barndoms 50-tal i Västergötland. Då slår det mig. Vi hade ingen sophämtning i det lilla samhället. Det fanns inget behov av det.
Matrester togs tillvara och blev ingredienser i nya mål mat. Det som till slut ändå blev kvar gavs till gris och höns. Eller gick i komposten. Komposten som alltid fanns på tomten, inte minst för trädgårdsavfall och löv, med mera.
En tredjedel av maten slängs
Idag slängs en tredjedel av maten i soporna, lika med 900 000 ton per år. Trots att minst 50 procent går att använda. Därtill slänger matvaruhandeln upp emot 80 000 ton mat per år. Samtidigt som 100-tals miljoner människor svälter i vår orättfärdiga värld.
Vad är det som hindrar människan att återanvända? Hinner hon inte. Eller är det detta nya, märkliga "bäst före datum", som gör folk osäkra. Säkrast att slänga så att man inte får ont i magen. Och så plasten som numera översvämmar tillvaron och som dessutom flyter omkring i stora problematiska mängder i världshaven. Plasten fanns knappast i hushållen på 50-talet. När plastpåsarna väl kom så slängdes de inte utan återanvändes. Ständigt hängde min mor sköljda plastpåsar på tork där hemma.
Lagades eller blev trasmattor
Papper och tidningar samlades då in av idrottsföreningen ett par gånger om året, vilket gav ett bra tillskott i ekonomin för ungdomsverksamheten. Även gamla kläder och textilier samlades in på liknande sätt. "Lump" var den gängse benämningen.
Men innan det hamnade där, lappade och lagade man i kvällslampans sken. Stoppade strumpor. Man skulle vara "hel och ren", det var en hederssak. Och så tillverkades trasmattor och lapptäcken. Nu: slänga, köpa nytt.Plåtburkar samlades också in som skrot. Men en del skrotliknande avfall hamnade i naturen, det skall sägas. Pripps hade en gång en aningslös reklam med tips om att göra hål i ölburken så att den lättare sjönk till havsbotten under segelturen.
Så kom välfärdssamhället. Konsumtionen ökade liksom urbaniseringen. Soporna kunde inte hanteras som förr. Tiden räckte inte till för att ta tillvara. "Slit och släng" blev ett begrepp och en del av den nya friheten.
Nu sopsorterar vi
Sopberget växte. Hushållen bidrar idag årligen med 4 485 660 ton avfall. Svindlande siffror. Detta måste våra kommuner ta hand om med en jätteorganisation.
Nu är vi tillbaks till något slags 50-tal. För nu gäller sortering igen, dock inte lika lätt och naturligt som då. Men det går. Nu har vi sju pryttlar för sortering här hemma, fem under diskbänken och två vid köksbordet (tidningar och förpackningar). Plus återvinning av glas och burkar.
Dessutom ett och annat i garaget för vidaretransport till kommunens återvinningsanläggning, som är gratis och mycket praktisk.
Det historiskt självklara återbruket har således något kommit tillbaks. Men vad gäller matavfallet får vi skärpa oss.