KRÖNIKA
Om någon sa ordet presskonferens på den tiden jag var yrkesaktiv tänkte jag, torrt, tråkigt. Ska vi gå, eller ska vi vänta på ett mejl där vi får veta om det hänt något.
I början gick vi ändå troget, men i takt med att regionens nämnder i det närmaste hade orgier i presskonferenser, pös luften ur dem sakta, sakta, men väldigt säkert. Och till slut försvann de flesta av dem. I varje fall de som inte behövdes.
Men det utdöende ordet presskonferens har fått en helt annan innebörd sedan den sjätte mars 2020. Då blev ordet helt plötsligt varken tråkigt eller torrt. Det var då Folkhälsomyndigheten (FHM) kallade till sin första presskonferens om pandemin och Anders Tegnell tog över showen. Han blev ansiktet utåt, och är i dag en av Sveriges mest kända personer. Få har gått från okänd till sommarpratare över en vår, som Tegnell var förra sommaren.
I tre månader stod han där alla vardagar i veckan, nåja, han hade ersättare några gånger, men det kändes som om det alltid var Anders, som var där. Pressträffarna kortades ner till två i veckan i juni 2020. Sedan dess har de rullat på fram till 17 maj i år då det bara blev en i veckan, på torsdagar. Det började liksom bli lite urvattnat med diagram som ständigt återkom och med samma frågor från samma journalister dag efter dag, vecka efter vecka.
Till journalisternas försvar vill jag nämna att de tuffa frågorna aldrig ställs under en presskonferens. Det görs i den enskilda intervjun efteråt. Ingen journalist vill avslöja vad de vet inför andra. Då avstår de hellre frågan.
Nu har FHM tagit nästa steg och tar uppehåll. Åtminstone över sommaren. I torsdags arrangerades sista pressträffen för den här gången. Efter att ständigt ha varit i teverutor, datorer, mobiler och alla andra medier i 16 månader tar myndigheten paus fram till tolfte augusti. Med tillägget: ”uppstår behov arrangeras pressträffar med kort varsel”.
Så klart, vem om inte FHM kan rycka ut med kort varsel. Under den här perioden har FHM arrangerat cirka 180 träffar för media och inför allmänhetens ögon och öron.
När informationen och allmänhetens hunger att få veta mer var som störst följdes presskonferensen av 1,5 miljoner personer. Det var i april förra året. Sedan dess har siffrorna dalat, för att på slutet ha varit nere på en mycket blygsam nivå.
Själv tillhör jag den grupp som har följt de flesta pressträffar. Har haft tiden, intresset och nyfikenheten. I en tid av oro vill i varje fall jag ta till mig så mycket information som bara är möjligt.
Jag kommer att sakna presskonferenserna med Tegnell och de andra experterna. De har varit en trygghet under den här långa, svåra och väldigt tråkiga perioden.
Men försvinner pandemin slipper vi dem förstås gärna. Då får ordet presskonferens återgå till att vara torrt och tråkigt.