Frankrike väljer president i två omgångar, 22 april och 6 maj. Strax därefter följer val till parlamentet.
Valsystemet ger väljarna möjlighet att först rösta på den kandidat de gillar bäst, även tokar. I andra omgången, med bara två kandidater kvar, handlar det för många om att rösta på den man tycker minst illa om.
Terrordåden i Toulouse tycks få begränsad inverkan på valrörelsen. Säkerhet och invandring är frågor som enligt mätningarna fortsätter att intressera väljarna betydligt mindre än ekonomiska bekymmer, som köpkraft och arbetslöshet.
Som opinionsläget nu ser ut kan sittande presidenten Nicolas Sarkozy och hans starkaste rival, socialisternas François Hollande, känna sig säkra på att gå vidare efter första valomgången. Enligt en mätning får Hollande då 28 och Sarkozy 24 procent. Och eftersom Sarkozy hos så många, inte bara till vänster utan även till höger och i mitten, väcker så fientliga känslor, är Hollande favorit att vinna i andra omgången.
Men vänta ett ögonblick!
Just den omständigheten att dessa för Frankrike och omvärlden rimligt trygga alternativ tycks så säkra kan uppmuntra de erkänt rörliga franska väljarna att ta ut svängarna i första omgången, och ställa till det för prognosmakarna.
Det kan bli som när rasisten Jean-Marie Le Pen skrällde 2002 och slog ut socialisternas kandidat, vilken då som nu var försvagad av extremvänsterns attacker.
Le Pens dotter Marine, ledare i dag för brunfläckiga Nationella fronten, har varit uppe och nosat på 20 procent.
Men det har även tidigare socialisten Jean-Luc Melenchon, som gett ny styrka åt fransk yttervänster.
Risken finns alltså att 35-40 procent väljare röstar på extremister som lovar att vända upp och ned på Frankrike och dess förhållande till omvärlden.
Sådan extremism är inget nytt i ett land där det varit en värre förolämpning att kallas socialdemorat än att kallas kommunist, och nästan lika illa som i USA att kallas liberal.
Trots att vänstern numera är svag i Frankrike, med totalt kring 40 procents väljarstöd, är Hollande favorit som nästa president. I en slutomgång mot Sarkozy tippas Holland få en bra bit över 50 procent.
Anledningen är att Sarkozy gjort sig omöjlig bland många av dem som stödde honom i valet 2007.
I början av sin presidentperiod stötte sig Sarkozy med den traditionella högern, “det djupa Frankrike". Han ansågs uppträda ovärdigt.
Och de borgerliga i mitten skyr Sarkozy för att han så uppenbart satsar på att ta tillbaka väljare från Marine Le Pen, med invandringskritisk retorik.
Sarkozy är alls inte chanslös - bland annat kan han hoppas att yttervänsterns attacker på Hollande försvagar dennes trovärdighet. Men tills vidare gäller att ett valsystem som en gång utformades för att underlätta borgerlig samling i ett vänsterdominerat land nu främjar samling kring en vänsterpresident i ett borgerligt land.