Frånvaron av en radikal politik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
President Obama, som tidigare politiskt snarast skulle ha karakteriserats som moderat republikan befinner sig idag i det demokratiska partiet (New Democrats). På skattebetalarnas bekostnad har han rikligt kompenserat de finansiella institutioner som sponsrade hans valkampanj.
Hotet är högerextremism
Hans Söderberg hotar med att revolution är det enda alternativet till Obamas högerpolitik. Tja, är det inte lite snabbt marscherat? Gäller detta även i Sverige som alternativ till Alliansen?
Försummar Hans Söderberg inte det egentliga politiska hotet? Vad som tornar upp sig i USA och Europa är högerextremism. Filosofen Zizek ser ett oroande samband mellan den politiska likriktningen och framväxten av högerextrema partier, som uppfattas som den enda egentliga oppositionen mot eliternas maktfullkomlighet och oförmåga att förstå hur vanligt folk har det. Ingen tillfällighet att det är i övergivna industriorter som Sverigedemokraterna får grogrund. Ta den reaktionära Tea Party-rörelsen som exempel. Den mobiliserar hundratals aktivister på möten över hela USA och frossar i hatpropaganda mot Obama.
Det verkliga problemet är att kanske hälften av USA:s befolkning i viss mån sympatiserar med rörelsens agenda. Tea partyrörelsen kan vinna gehör därför att det finns stora anledningar till folkligt missnöje.
De superrika blir bara rikare
Under trettio år har de amerikanska reallönerna stagnerat trots att produktivitetshetsen ökat. USA har avindustrialiserats och produktionen överförts till bland annat Kina och Mexiko.
De stora vinster som uppstått har inte använts produktivt. Till stor del har de satsats i den gigantiska finanskarusell och skuldekonomi som nyligen kraschade. Men de superrika blir bara rikare och ojämlikheten i USA har inte varit större sedan 1920-talet. För att hålla hjulen igång intensivmanipuleras befolkningen från barnsben av en enorm reklamindustri till fullständigt meningslös konsumtion.
Inte konstigt att över 15 procent av alla barn inom vissa områden klassas som koncentrations- och uppmärksamhetsstörda.
Skapat ökad arbetarosäkerhet
Arbetstiderna har ökat och arbetsförhållanden i allmänhet har försämrats. President Reagan hatade fackföreningarna och hans attacker var framgångsrika. Centralbankschefen Greenspan berömde sig av att ha "skapat ökad arbetarosäkerhet".
Otrygga arbetare kräver varken löneförhöjningar eller fackliga rättigheter. Så kallad flexibel arbetskraft gnager inte på profitnivåerna som är det enda som ekonomiprofessorer bekymrar sig om (även i Sverige).
Var finns den vänster och den arbetarrörelse som borde kanalisera ett befogat folkligt missnöje? Och var är för övrigt skiktet av liberala demokrater som stod för en anständig humanism och inte enbart renodlad kvartalskapitalism?
Hans Söderberg kanske borde bekymra sig mer om detta än sin egen inbillade frihet.