Den senaste tiden har de säkerhetspolitiska spänningarna ökat i Östersjön.Sedan Rysslands illegala annektering av Krimhalvön har den forna supermakten uppträtt allt mer provokativt runt Östersjön. Mer av den varan är att vänta. Snart kan världens största atomubåt, Dmitrij Donskoj, att kunna siktas utanför Gotlands kust.
Den ryska bjässen har satt kurs från Norra Ishavet till Sankt Petersburg för att delta i en parad för den ryska flottan.
Och i september kommer gotlänningarna att kunna sikta än fler i kamouflagekläder när det svenska försvaret, tillsammans med bland annat USA, Frankrike och Danmark, påbörjar jätteövningen Aurora 17. Framförallt kommer man att öva på och runt Gotland och simulera ett scenario där Sverige försvarar sig mot en större, mer sofistikerad motpart.
”Ett syfte med Aurora 17 är att samöva stridkrafterna för att öka den gemensamma förmågan att möta ett angrepp mot Sverige” står att läsa på Försvarsmaktens hemsida. Övningen är den största sedan 1993, året innan jag föddes.
Då hade Sovjetunionen nyligen rasat ihop och det kalla kriget avslutats. Inte sedan dess har spänningarna runt Östersjön varit så stora som de är i dag, och som en direkt följd av detta menar nu flera på högerkanten att det är hög tid för Sverige att gå med i Nato. Det vore oklokt. Den svenska alliansfriheten ska värnas - men det hindrar inte att Sverige blickar mot andra former av samarbete än rent militära med våra närmaste grannländer runt Östersjön.
Någonstans i en arkivlåda på regeringskansliet finns Ulf Dinkelspiels gamla utredning om ett Östersjöcentrum. Den överlämnades till regeringen 2004. Utredningen föreslog att ett Östersjöcentrum skulle etableras på Gotland och verka som en knutpunkt för myndigheter och institutioner, för att gemensamt verka för ett utökat utbyte med länderna runt vårt bräckta innanhav. Syftet var att genom samarbete på flera dimensioner bidra till ett starkare samarbete mellan Östersjöländerna. För detta vore Gotland ett naturligt nav - framförallt med vårt unika läge i mitten av Östersjön. De mesta av de stora ambitionerna verkar ha runnit ut i sanden. Måhända är det dags att sparka liv i dem igen?
Ett förnyat kulturellt, ekonomiskt, och akademiskt utbyte mellan Sverige och våra grannländer skulle kunna bidra till ett betydligt starkare samarbete med de länder som borde stå oss närmast. Det skulle kunna vara avgörande för att hantera den alarmerande miljösituationen i Östersjön, och den ökade militära spänningen.
Att vilja se fler former av samarbete är inte att underskatta Rysslands agerande, eller att vara naiv. Det är att inse att demokrati, kulturellt utbyte, och samarbete är en förutsättning för fred. Ett nytt Östersjöcentrum skulle vara ett välkommet bidrag till att hålla vårt gemensamma innanhav som fredligt.