Fred viktigare än pengar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En av dessa militära "experter", Magnus Norell från Totalförsvarets forskningsinstitut, gick i en artikel i Dagens Nyheter härom dagen till skarpt angrepp på den svenska regeringen för att den anordnade en givarkonferens i stället för att lägga all politisk kraft på att förmå världen att avväpna Hizbollah. Ett recept för ett libanesiskt inbördeskrig, som alla länder utom USA/Israel med rätta skyggar för.
Folkligt stöd för Hizbollah
Hizbollah har brett folkligt stöd i Libanon (efter det senaste kriget i hela arabvärlden) och varje försök att avväpna dess milis är dömt att misslyckas. Skulle den libanesiska armén försöka sig på den uppgiften, skulle det sluta med att den faller sönder och därmed även den sköra libanesiska regering i vilken Hizbollah ingår.
Inte heller de länder som utlovat trupper till FN-styrkan i Libanon har den minsta lust att ge sig på Hizbollah militärt. Det var därför som FN-resolutionen lämnade frågan om Hizbollahs avväpning öppen.
Men Norell har faktiskt en poäng i att den svenska regeringen - och andra regeringar - borde engagera sig hårdare för en politisk lösning i Mellanöstern. Men då handlar det om att lösa grundkonflikten i Mellanöstern. Den är Israels ockupation av arabiskt land och Israels fortsatta framfart i Gaza, som inte alls stoppats av vapenvilan i Libanon. Dagligen dödas oskyldiga palestinier, varav många barn, i israeliska attacker mot det tätbefolkade området.
Alla seriösa bedömare är överens om att det aldrig kan bli fred i Mellanöstern, utan att en rättvis uppgörelse nås i Palestina.
Vår diplomatiskt försiktige utrikesminister Jan Eliasson lät härom kvällen undslippa sig i TV att "det blir ingen ordning i Mellanöstern förrän konflikten i Palestina är löst" (det var i alla fall innebörden av hans uttalande).
Hela Palestinafrågan
Erkki Tuomioja, utrikesminister i EU:s ordförandeland Finland, uttrycker sig ännu tydligare:
- En bestående fred i Libanon är inte möjlig om inte fredsprocessen i Palestinafrågan kommer igång igen.
Tuomioja säger att detta är något "man förstår i Europa", men ifrågasätter om USA verkligen har samma uppfattning. Det sista är ett understatement.
Bushregeringen har inte den minsta önskan att göra en koppling mellan Libanon och Palestinafrågan. USA är ute efter Iran, inte efter att ge palestinierna rättvisa.
Visst behöver Libanon pengar, även om man kan tycka att notan för förstörelsen borde sändas till Israel och USA i stället för till andra länders skattebetalare.
Iran tycks ju vara i färd med att kompensera en del libaneser genom Hizbollah, som redan satt igång ett återuppbyggnadsarbete i södra Beirut.
Men framför allt behöver Libanon en varaktig fred och den kan bara säkras genom att Palestinafrågan löses på ett sätt som kan accepteras av araberna. När allt kommer i kring började kriget i Libanon med att en israelisk soldat kidnappades på gränsen till Gaza.
Få igång fredsprocessen
De påföljande bombningarna av Gaza utlöste Hizbollahs attack mot en israelisk armépostering på gränsen till Libanon, och sedan var det fullskaliga kriget igång.
Sverige var en gång en viktig aktör i fredsansträngningarna i Mellanöstern. Med en internationellt känd respekterad diplomat som utrikesminister Jan Eliasson borde Sverige kunna spela en aktiv roll för att få igång fredsprocessen igen, tillsammans med likasinnade länder.
En sådan insats kan långsiktigt betyda mer för libaneserna än de miljarder som utlovades i Stockholm.