Freda skolan från politiken

Politik2008-04-28 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En rubrik i en större dagstidning: "Okej att sprida extremistpropaganda". Det låter förskräckligt. Men faktum är att det är okej att sprida extremistisk propaganda i Sverige och att det har varit det länge. Det är nämligen ett fritt land.
Vad som föranlett de höjda ögonbrynen är Justitiekanslern (JK) Göran Lambertz beslut att rikta kritik mot Karlbergsskolan i Köping. Där hade nämligen rektorn stoppat det extremistiska partiet nationaldemokraterna från att anordna bokbord och dela ut flygblad på skolans område.
Rektorns ingripande går att förstå. I kommunen finns ett politiskt beslut om att partier som är främlingsfientliga eller icke-demokratiska inte skall få sprida sitt budskap i kommunens skolor. Och nationaldemokraternas program är rejält stötande, med sitt syfte att etablera ett etniskt och kulturellt homogent Sverige. Ur den aspekten gjorde rektorn helt rätt.
Men det finns principer och det finns principer. Som sagt, det är ett fritt land. Och i fria länder råder yttrandefrihet, även för åsikter som är otrevliga. Denna frihet är naturligtvis överordnad enskilda kommunledningars tycke.

Nu ställs landets skolor inför problem: hur skall de göra för att slippa nationaldemokraterna? Alla partier måste ju behandlas lika.
Men JK:s beslut ger inte bara anledning att påminna om grundläggande principer för fria samhällen, det aktualiserar också problemet med den svenska inställningen till politisk information över huvud taget.

Varför måste egentligen politiska partier över huvud taget tränga sig in i skolorna? I sitt utlåtande skriver JK resonerande att skolor inte skall skärma av sig från resten av samhället, och det är förstås sant. Men är det verkligen att vara avskärmad att inte vara omgiven av flygblad och bokbord på sin arbetsplats, för att göra en jämförelse?

I Sverige har det utvecklats en ideologi enligt vilken det friskt förutsätts att det är av godo att skolorna är samlingspunkter för politisk rekrytering och aktivism. Men kanske är det dags att ifrågasätta denna heliga sanning. I skolor går elever för att undervisas. Politiska partier undervisar inte, de propagerar. Och i skolorna gör de det inte sällan på lektionstid som kunde utnyttjas till lärande.
Man kan om man vill vara riktigt hård till och med ifrågasätta partiers påstådda demokratiska uppbygglighet. De senaste åren har bjudit på många mindre glädjande inblickar i de politiska ungdomsförbundens inre liv, med allt vad de har att bjuda på av intriger, medlemsfusk och cynisk karriärism.
Varje skola som nu vill lösa problemet med att mota bort nationaldemokrater och annat otrevligt har en gyllene chans att göra skolan till fredad zon inte bara från extremistisk propaganda utan från politisk propaganda över huvud taget. Alla partier behandlas lika om de politiska holmgångarna förpassas till sin rätta plats - till det offentliga rummet.