När det återstår bara drygt två veckor till valet till Europaparlamentet firas Europadagen. Fredagen den 9 maj firas nämligen minnet av den franske utrikesminister Robert Schumans deklaration 1950 om att skapa ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd. Deklarationen låg till grund för det som blev den så kallade kol- och stålunionen, en gemensam intressesfär för de medlemsstater som tidigare hade legat i krig mot varandra. Nyckeln till en varaktig fred i Europa var med andra ord att ställa vapentillverkningens viktigaste råvaror under överstatlig kontroll.
En av huvudaktiviteterna på årets Europadag blir en valdebatt om Europafrågor mellan förstanamnen på vallistorna för de svenska partier som i dag är representerade i Europaparlamentet. En av få europadebatter i den här valrörelsen.
Den som läser de annonser och tittar på de affischer som börjar dyka upp inför valet den 25 maj kan notera att fredsfrågan inte är den som toppar i argumentationen. Trots att det var det som var grundbulten för EU:s tillkomst. Inte ens de konflikter som pågår i EU:s gränstrakter – Ukraina – verkar påverka Europavalsdebatten.
När EU 2012 tilldelades Nobels fredspris skrev en av mottagarna, den dåvarande ordföranden i Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén, Staffan Nilsson, i en debattartikel i Hallands Nyheter (10/12 2012): ”EU som fredsprojekt glöms ofta bort i Sverige – ett land med en modern historia som gör att vi tar fred för givet. Men också vi har ansvar för att den europeiska historien, för att kunna förbli just historia, inte glöms. Vi får inte glömma Europas fascistiska diktaturer och järnridåer, hur nära och nyligen de härjade. Denna relativa distans till 1900-talets mörkare skeenden gör också att EU:s roll i bekämpandet av dem hamnar i skymundan”.
Det är något att tänka på om man tycker att Europavalrörelsen är tandlös och föga upphetsande. När vi senast röstade – 2009 – ökade valdeltagandet med nästan 8 procentandelar jämfört med 2004 års val. Från 37,85 procent till 45,53. Men fortfarande stannade mer än varannan väljare hemma. I en Skop-undersökning från april i år sade 59 procent, att de tänkte rösta i Europaparlamentsvalet.
Å andra sidan visar en annan undersökning från Sifo, publicerad på europaportalen.se, också den från april, att allianspartierna har problem med mobiliseringen. Av deras väljare säger 33 procent att de absolut ska rösta den 25 maj. Motsvarande siffra för de rödgröna är 44 procent.
Enligt ytterligare en annan undersökning som gjorts på uppdrag av Sveriges Television riskerar Centerpartiet, Kristdemokraterna och Piratpartiet att tappa sina nuvarande mandat i Europaparlamentet. För att vara på den säkra sidan behövs minst fem procent i valet. De tre partierna ligger strax under. Även Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ ligger på runt tre, fyra procent.
Att låta bli att rösta innebär att man överlåter åt andra att rösta in sina kandidater. Utnyttja rösträtten och rösta in kandidater som vill göra något bra för Sverige och Europa. Freden är fortfarande ett argument.