Fredrik Reinfeldt kommer hem till jul
Har fått mycket beröm för tiden som EU-ordförande. Men nu är det hemmamatch som gäller.Foto: Leif R Jansson/SCANPIX
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Året har gått i EU-ordförandeskapets tecken. Kulmen för Reinfeldt var klimatmötet i Köpenhamn - en uppenbarelse av värdet med EU, där 27 länder är redo att lyssna, och enas. Men till Köpenhamn kom alla andra FN-medlemmar, vilka beter sig som européerna för 50 år sedan. De är nationalister, och tenderar att i internationella överenskommelser se hot mot sin suveränitet och prestige snarare än gemensamma vinster.
Attityden känns igen i Sverige. Bara en knapp majoritet röstade ja till medlemskap 1994. I dag säger två tredjedelar ja till EU. Det tar tid att vänja sig vid samarbete. Men så är det med demokrati. Den tar tid. Risken är att några tröttnar och börjar ropa på att eliten, starka män eller diktatorer, ska få bestämma. Då gynnar demokratitröttheten totalitära krafter.
Reinfeldt berättade om sin upplevelse i FN, där Kubas företrädare höll ett anförande med innebörden att det finns två supermakter i världen: USA och Kuba, och att världen borde ledas av Kuba. Detta anförande belönades med de längsta applåder Reinfeldt hörde under sina dagar i FN och New York.
Även om Reinfeldt inte varit precis osynlig i inrikespolitiken under EU-halvåret, är det uppenbart att både hans parti och allianskamraterna håller med när han säger:
- Nu är det dags att komma hem om vi vill bli återvalda.
I det arbetet tänker han utgå från att människor upplever sig ha mycket att vara rädda om, och därför oroar sig för förändring. Men vi måste våga rusta för det som kommer. Det innebär att satsa på full sysselsättning, och då utgå från människors arbetsförmåga. Staten måste sänka trösklarna till dörren in i arbetslivet, för alla som nu av olika anledningar hamnat utanför. Hela vår befolkningsökning sker nu i åldrarna över 65 år. Då håller det inte att hundratusentals som tidigare placerats i bidragsberoende passivitet.
Reinfeldt avslutade sitt tal med att beskriva alternativet till alliansen valåret 2010. Javisst, de rödgröna finns. Men vilken är deras politik? I alla fall ännu vet vi inte.
- Vi lärde oss i alliansen att tala om vad vi ville göra. Och det har vi gjort. Jag kommer i alla lägen att försvara att beslut formas på det sättet, säger Reinfeldt.
Ja, nog visar Reinfeldt förmåga att uttrycka sig statsmannamässigt. Och lite mera sluggerbetonat, när han säger att frågan till de rödgröna om de vinner nästa år lär bli:
- I vilken ordning sviker ni era vallöften?