Fredsplan för hela Mellanöstern
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu jagar alla Iran, som påstås vara i färd med att framställa kärnvapen, fast inga bevis finns för att landet verkligen bryter mot ickespridningsavtalet, NPT. Visst vore det enklare och förmodligen även billigare för Iran att köpa anrikat uran utifrån till de kärnkraftverk som man har full rätt att driva.
Israel har kärnvapen
Men som förre IAEA-chefen Hans Blix påpekade i en TT-intervju nyligen kan det finnas andra skäl till att man inte vill tillåta inspektion av sina anläggningar, till exempel sabotagerisken. Israel har tidigare bombat kärnkraftsanläggningar i området, och man har hotat att göra det igen.
Israel avkrävs inga inspektioner alls. Landet har inte skrivit ens skrivit under ickespridningsavtalet. Israel har hundratals kärnvapen, som man utvecklade på mer eller mindre olagliga vägar, utan att USA och Europa lyfte ett finger för att förhindra detta.
Det är uppenbart att det finns ett samband mellan Israels faktiska kärnvapeninnehav och Irans eventuella försök att skaffa kärnvapen. Som Hans Blix påpekar skulle det behövas en bredare lösning för hela regionen.
En sådan skulle kunna innebära att alla stater i Mellanöstern, inklusive Israel, enades om att varken anrika uran eller framställa plutonium.
Angreppskrig på Iran
USA och Storbritannien stoppade tillsammans Irans första försök till demokratisering på 50-talet när regeringen Mossadeq ville nationalisera de brittisk-amerikanska oljebolagen.
Man banade därmed vägen för shahens feodala diktatur, som i sin tur banade vägen för ayatollorna. Sedan stödde USA Saddams tio år långa och ohyggligt blodiga angreppskrig på Iran. Undra sedan på att Iran ser med misstro på USA:s och Storbritanniens avsikter i området.
USA:s invasion av Irak har röjt undan Saddam, men skapat nya problem i Mellanöstern. Framtida terrorister kommer att vara utbildade i det USA-ockuperade Irak. Den amerikanska ockupationen är i sig en destabiliserande faktor i dagens Mellanöstern. Samtidigt som den ironiskt nog stärkt Irans ställning i den muslimska världen, genom att shiamuslimerna nu intagit sin rättmätiga plats i Iraks politiska liv.
Det som framför allt ger näring åt den islamistiska fundamentalismen i Mellanöstern är Israels ockupation av östra Jerusalem och Västbanken.
Försöken att hålla liv i den gamle krigaren Ariel Sharon i tron att denne kunde lösa problemet är ännu ett spöklikt exempel på hur litet världen lärt sig om Mellanöstern.
Sharon hade ju aldrig för avsikt att utrymma östra Jerusalem eller hela Västbanken. Han hoppades få Bushs stöd för att införliva delar av Västbanken i Israel.
De som står i tur att efterträda Sharon är om möjligt ännu mindre kompromissvilliga, och det israeliska valet den 28 mars lär inte ändra mycket.
Den mäktiga Israel-lobbyn
Det enda positiva är att arbetarpartiet fått en ny ledning. Den palestinska myndigheten har aldrig fått en chans att fungera, och valet den 25 januari är en skenhändelse så länge det palestinska parlamentet inte har något land att bestämma över.
Det behövs en fredsplan för hela Mellanöstern, men det är idag svårt att se vem som skulle "sponsra" den. I USA vågar inget parti stöta sig med den mäktiga Israel-lobbyn, och Västeuropa hukar i frågan.
Det krävs uppenbarligen en helt ny generation politiker, både väst och i området, för att lösa upp knutarna i Mellanöstern.