Fredspriset: Kina är det nya Chile

Kotroversiellt pris. Thorbjørn Jagland, ordförande i norska Nobelkommittén, med en bild av den fängslade pristagaren Liu Xiaobo.Foto: Aleksander Andersen/Scanpix

Kotroversiellt pris. Thorbjørn Jagland, ordförande i norska Nobelkommittén, med en bild av den fängslade pristagaren Liu Xiaobo.Foto: Aleksander Andersen/Scanpix

Foto: Larsen, Håkon Mosvold

Politik2010-10-09 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nobels fredspris går i år till den fängslade Liu Xiaobo som är något av en symbol för den kinesiska fredsrörelsen. Kommittén hade redan på förhand varnat för att priset i år skulle vara kontroversiellt. Det var ingen överdrift. Kineserna lär inte se med blida ögon på att norrmännen lägger sig i, vad de ser som, deras inre angelägenheter.

Man kan undra om fredspriset inte är avsett för en pristagare som verkar för fred mellan länder. Men det är precis vad Xiaobo gjort. Alla diktaturer är potentiella hot mot sin omgivning. Den spänning som uppstår då en elit trycker ned folkflertalet har ofta kanaliserats till internationella konflikter. Diktaturen Kina bidrar väsentligt till att skapa en mer orolig värld.
Vi får inte glömma att vår tids stora militära upprustning pågår i Stilla havet. Kinas marina ambitioner oroar USA, Japan och länderna i Sydostasien. I Afrika driver Kina samtidigt en tuff politik i jakt på naturtillgångar. Stödet till den Sudanesiska regimen är ett tydligt exempel på den kinesiska regimens hänsynslöshet inför den humanitära situationen i Afrika.

Ett Kina utan diktatur skulle vara ett mer harmoniskt Kina, som inte bidrog till osäkerhet i närområdet, eller ofred i fattiga länder. Därmed måste den kinesiska demokratirörelsen som Xiaobo representerar få sägas ha kvalificerat sig som värdiga pristagare.

Att kritisera den kinesiska regimen är inte riskfritt. Xiaobo avtjänar ett elvaårigt fängelsestraff för att ha tagit initiativ till den så kallade Charta 08. Skrivelsen baseras på den tjeckiska Charta 77.
I skrivelsen uttrycks beundran för den fredliga kamp för grundläggande rättigheter som det tjeckiska folket förde under kommunisttiden.

Kinas situation liknar dock inte Tjeckiens. Kina är auktoritärt i sin konstitution men ofta påfallande liberalt när det kommer till ekonomi. Det gör att situationen påminner mer om den som rådde i Chile under Pinochets tid - politisk diktatur och ekonomisk liberalism i en ohelig kombination. Receptet känns igen i nobelpristagaren Xiaobos hemland.

Även om den Kinesiska regimen tillber kapitalismens gudar präglas statens agerande fortfarande av den kommunistiska ideologins anspråk på absolut sanning. Felet med den kinesiska modellen är att ledarna ser sig som felfria, och att folket inte har rätt att byta bort dem, eller ens uttrycka sin mening. Fallet Xiaobo är en påminnelse om den enskilda människans rättslöshet i det kinesiska samhället.
Han är ett utmärkt val som fredspristagare.