Fri marknad med ideologiskt fredade zoner inom välfärden
Blir näste steg poliser i privata vinstdrivande bolag, undrar Hans Söderberg.
Foto: Bengan Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Allt kunde upplevas som en god demokratisk debatt med argument som ytterst bottnade i skilda politiska uppfattningar. Till och med skoldirektören tillät sig föra till torgs argument som hade sin grund i en politisk uppfattning. Och gärna det, hans objektivitet i tjänstgöringen bör inte hindra honom från att ta ställning utifrån politisk uppfattning i en debatt som handlar om skolpolitik.
Fem fredade områden
Den diskussion som fördes, skickligt från alla håll, handlade om så mycket mer än bara om det fria valet och fristående skolors rätt att ta ut vinst. Debatten kunde ses som en del av den mycket större diskussionen, den som gäller omorganiseringen av den svenska välfärdsmodellen.
Historiskt sett utgick den svenska modellen utifrån grunden att fem områden var ideologiskt fredade: skola, vård, omsorg, försvar och polis, som fick vara en slags statliga monopol.
Vid sidan av detta fungerade den fria marknaden med ständigt växande företag på nationell och internationell marknad med en strävan via oligopol till monopol i en alltmer globaliserad värld. Den politiska nyliberala uppfattningen om att marknadens välsignelser också borde spridas till den fredade ideologiska zonen fick genomslag på 80- och 90-talen med tillkomsten av privata företag på en marknad för skola, vård och omsorg. Fristående skolor lanserades som friskolor, där ordet "fri" med alla dess positiva övertoner kunde spelas ut mot den "ofrihet" som ansågs råda inom statliga och kommunala verksamheter.
"Välja" och "vinst" är marknadens nyckelord, som var lätta att spela ut mot den likvärdiga skolans alla små hinder och förtretligheter. Att läroplanerna redan givit "frirum" för alla skolor att förnya pedagogik och metodik räckte liksom inte till. Skolan satt fast i ett mönster som sa: "Så här gör vi, så här har vi alltid gjort".
Vinstdrivande skolkoncerner
Idag har vi en nya situation, nya läroplaner, ny skollag, nytt betygssystem gällande lika för alla skolor, kommunala som fristående. Den förtretliga frågan om vinst har dykt upp på arenan och friheten i den fria skolan blir alltmer illusorisk, resurser dras från fristående skolor växande i storföretag följande marknadens logik.
Det är inte uteslutet att de hittills fredade områdena försvar och polis också kan dras in i marknadsspelet under åberopande av ett behov av större effektivitet, men då också återigen med det lilla förtretliga ordet "vinst".
Kanske är det så att den en gång under Tingstens tid avblåsta ideologiska striden om de fredade zonerna nu åter kommer att blossa upp utifrån stridsfrågan om vår välfärdsstat kan omorganiseras och bli mer amerikaniserad, det vill säga bli mer beroende av marknaden. Det är en grundläggande ideologisk skiljelinje som går mellan en uppfattning som säger att ekonomi är det allt överordnade värdet som för med sig en viss social politik (ansvarstagande) eller en hållning som sätter det sociala i första rummet och sedan låter det få ekonomiska konsekvenser (krav).
Samverkan blir nyckelordet?
I förlängningen av detta kan frågan ställas om vi mår bättre under en ansvarstagande stats monopol för att tillförsäkra rättvisa levnadsvillkor för alla medborgare eller om friheten att forma sina egna livsvillkor är viktigast?
Så länge vi håller oss till de demokratiska spelreglerna kan den politiska diskussionen om detta hållas vid liv. Och vem vet - kanske kan samverkan bli nyckelordet för framtiden? Statligt ansvar, mänsklig frihet är det en möjlig paroll för en svensk modell?