Årets upplaga av Almedalsveckan har varit ovanlig på flera sätt. Dels för veckan av många förklarades vara ointressant men samtidigt mer än någonsin dominerat nyhetsflödet.
Om nazisternas närvaro lade sordin på stämningen så var fredagens mångfaldsparad en glädjespridare. Mångfaldsparaden anordnas av RFSL Gotland för fjärde året i rad. Arrangören kallar paraden för en manifestation av medmänsklighet och demokrati.
Och det är verkligen en medryckande parad med färg och passion. Och med ett viktigt budskap. I år extra viktigt eftersom den hade som målsättning att utgöra motpol mot nazisterna. Och det lyckades paraden med.
Men här får vi inte glömma att arbetarrörelsens konflikt med främlingsfientliga och antidemokratiska krafter handlar om mer än kamp för demokrati eller ett allomfattande kärleksbudskap. Kampen för demokrati delar vi med många. Men nazisterna har en särskild udd riktad mot arbetarrörelsen.
Vårt uppdrag att försvara arbetartagarnas intressen i samhällslivet har ingen plats i nazisternas samhälle. Nazisterna underkänner att klasser inom samma nation kan ha olika intressen.
Klassbegreppet är centralt för den svenska fackföreningsrörelsen. Vår uppgift är att utjämna skillnader i arbets- och livsvillkor mellan samhällets olika klasser. Vi hävdar arbetarklassens intressen mot andra klasser men också mot samhället och staten. Kanske framförallt mot kapitalet – rimliga löner mot hög aktieutdelning. Nazisterna menar att det inte det inte finns klasser.
Man menar att fackets klassperspektiv till stora delar är en konstruktion. Eftersom inga klasser finns, finns inte heller några klassmotsättningar. Fackföreningar behövs alltså inte. Det man istället viss se är yrkessammanslutningar, bland annat med uppgift att disciplinera arbetstagarna.
Det är något vi måste göra klart för alla löntagare i Sverige. Bortom högerpopulisterna väntar ett stenhårt klassamhälle. Allt och alla ska underordnas nationalstaten.
Alla totalitära stater vill i allmänhet förhindra alla typer av regimkritik. Därför finns det inte plats för någon fri fackförening. Fackets uppgift är ibland att hävda arbetstagarnas intressen mot den egna staten. Nazisterna har gjort klart att de inte tvekar att ta till våld för att vinna sin sak.
Låt det då också stå klart att de inte kommer tveka att ta till våld mot arbetare som hävdar sitt egen intresse mot arbetsgivare eller stat.
Det är bara fria fackföreningar som kan företräda löntagare. Och fria fackföreningar kan bara verka i en demokrati.