Ökat välstånd i såväl Europa som USA vilket även påverkar utvecklingen i resten av världen. Det kan bli resultatet av de frihandelsförhandlingar som inleddes i tisdags mellan EU och USA.
Det saknas knappast frihandelsförespråkare i vare sig Europa eller USA, även på ledarnivå. Ändå har såväl EU som USA varit väldigt benägna att tillgripa tullar och andra handelshinder i akt och mening att skydda de egna tillverkarna inom diverse sektorer.
Ett faktiskt transatlantiskt frihandelsavtal beräknas av EU-kommissionen kunna medföra årliga konjunkturlyft med 0,5 procent. Handelsminister Ewa Björling (M) säger till Svenska Dagbladet att man för Sveriges del räknar med att öka BNP med 0,1 procent, en enorm skjuts i rätt riktning. Europas export beräknas öka med 20 procent.
Men ett frihandelsavtal kommer inte att förvandla allt till guld och gröna skogar. Näringar med synnerligen dåliga villkor löper stor risk att gå under i den ökade konkurrensen. För svenskt vidkommande handlar det framförallt om jordbrukssektorn.
Jordbruket kommer att bli en synnerligen svårförhandlad del av frihandelsavtalet, både EU och USA har en förkärlek för diverse stöd till sina jordbrukare. Men förhoppningen måste ändå vara en större exportmarknad även för det europeiska och inte minst då det svenska, kvalitetsinriktade jordbruket.
För att det ska klara av den ökade konkurrensen behöver dock mycket ändras. Regeringen meddelade nyligen att det är Rolf Annerberg, i dag generaldirektör för Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) och ordförande i den parlamentariska miljömålsberedningen, som ska utreda det svenska jordbrukets konkurrenskraft. En viktig och diger uppgift som förhoppningsvis kommer att utföras ordentligt.
Det finns dock ingen anledning för regeringen att invänta utredningen för att åtgärda vissa uppenbara brister. Att ta itu med de drakoniska straffskatterna på diesel skulle vara en utmärkt första åtgärd för att återställa det svenska jordbrukets konkurrenskraft.
Ingen är ute efter onödiga utsläpp och i den meningen kan hårda skattepålagor på drivmedel fylla en funktion. Men i fallet med jordbruket handlar det inte om att korrigera ett beteende, jordbrukare slösar inte med diesel – marginalerna är små nog ändå, utan snarare om att suga liv och energi ur en viktig del av samhället.
Det är ett synnerligen oetiskt beteende och det kommer i förlängningen att drabba oss alla. När inga djur längre betar på våra fält och ängar och alla åkrar är fulla av granar – vem har vunnit då? Biologisk mångfald – borta. Öppna landskap – borta. Varierade naturupplevelser – borta. Självförsörjningsgrad – noll.
Frihandel berikar människor, folk och nationer. Det gör det också än viktigare att vi inte lägger onödiga krokben för våra egna näringar. Regeringen har en hel del att stå i innan jordbruket har en dräglig konkurrenssituation, det finns ingen anledning att inte börja redan.