Det har alltid bjudit mig emot att slå mot den svage eller den som befinner sig i underläge. Därför har jag inte brytt mig om det som Göran Hägglund för fram i sin litet verserade stil med en och annan kul replik.
Men nu tror jag att det får vara slut med det. Hägglund fungerar som en "nyttig idiot" för moderaternas och alliansens politik.
Den Lag om valfrihet (DN debatt 1/11) som han i alla lägen predikar håller på att köra oss i graven. Han vill inte bara ha garanterad valfrihet för medborgaren i varje läge, han vill också på alla sätt reducera politikernas egen makt. Denna svårslagna kombination av fast tro på en Gud och valfrihet i övrigt är just det som den amerikanska högern predikar.
Löfvens nådastöt
Hägglund för fram tanken om "Löfvens nådastöt mot människors vardagsmakt" när Löfven och Jämtin försöker närma sig en sansad debatt om vinster i välfärden. Att vinstkapitalistiska företag skulle utöva makt genom sitt ägande tycks inte föresväva Hägglund.
Det är bara stat och kommun som utgör hot mot friheten. Längre till höger i tänkandet än detta kan man svårligen komma. Och Hägglund säger sig dessutom företräda övriga allianspartier som tiger still.
Det är svårt att förstå att de övriga partierna så helt släppt vårdfrågorna till kristdemokraterna. Som om de genom kristligt sinnelag på något sätt vore bättre lämpade än andra att sköta dessa viktiga politiska frågor. Verkligheten talar ett annat språk. Heder åt Hanna Westerén som här på Gotland vågat stå på sig om äldreboendet på Pjäsen.
Att det kommer att bli, som Hägglund tror, att valfrihetsmodellen kan komma att bli den avgörande frågan i valet 2014, att den ideologiska skiljelinjen kan komma att gå där, tror jag äger viss sannolikhet.
Att göra valfriheten till en grundbult för sitt tänkande är ett svårt misstag. Frihetsbegreppet är mycket vidare än så. Diskussionen om frihet har alltid främst handlad om frihetens gränser och begränsningar.
Det systemet finns redan och har ett bestämt "historiskt" namn: Demokratisk socialism. Alltså åter till källorna. Där socialdemokratin en gång föddes. I kritik mot utsugning (orättvis fördelning), i kamp för människors lika värde och rättigheter. Det var det som en gång gav frihetsbegreppet substans.
Nya välfärdsmoderaterna
Slutsatsen av detta resonemang borde bli, att moderaterna inte längre kan gömma sig bakom Hägglunds budskap om ökad valfrihet på alla områden.
Det vill säga om man nu menar allvar med sin omvandling till de nya välfärdsmoderaterna, som också tror att stat och kommun kan tjäna dagens människor på bästa sätt. Och än tydligare blir det om valfrihetens budskap förs över på det globala planet.
Den utveckling som beskrivs i Johan Rockströms och Mattias Klums ny bok, "Vår tid på jorden" med budskapet att vi rusar i fel riktning, när det gäller planetens framtida utveckling, har övertygat mig om att det är frihetens restriktiva gränser vi måste diskutera. Inte ständigt ökad valfrihet.
Förändrad marknadsekonomi
Den möjliga lösningen finns och den är förbunden med djupgående förändringar i marknadsekonomins sätt att fungera efter vinsternas och tillväxtens hårda diktat.
Nu handlar det istället om etik och moral. Det, som är den egentliga kärnan i alla ideologier och all tro.
Man kan tycka, att det borde vara något som en man som Hägglund skulle kunna förstå, att han skulle vara den förste att predika sans och vett i stort som i smått. Han skulle rent av kunna ha ett uppdrag som står i överensstämmelse med hans tro.