Det här är en svår fråga. Den är svår eftersom den ställer flera friheter mot varandra, testar gränserna i det demokratiska samhället. Religionsfriheten har två sidor – rätten att utöva och rätten att slippa.
Därutöver har vi rätten att bära vilka kläder vi vill och rätten att inte tvingas bära något vi inte vill. Men också det faktum att vi inte kan göra riktigt som vi vill i alla lägen, av hänsyn mot våra medmänniskor. Det är förmodligen därför som nudister inte får springa nakna på stan.
I tisdags röstade den franska nationalförsamlingen för att förbjuda heltäckande slöja, så kallad burka, på allmän plats. Det innebär att kvinnor som påträffas iklädda burka eller nikab kan dömas att böta 150 euro. En man som tvingar sin hustru eller dotter att bära plagget kan dömas till böter upp till 30 000 euro och ett års fängelse.
I april röstade Belgien för ett förbud av all klädsel som helt eller delvis döljer ansiktet. Frankrike med Europas största muslimska befolkning, omkring 5 miljoner, räknar med att knappt 2000 av dessa bär den heltäckande slöjan. Samtidigt överväger även andra europeiska länder liknande lagstiftning.
De goda skälen för ett förbud är uppenbara. Kvinnor, som i många fall flytt från ett religiöst och kulturellt förtryck i hemlandet, ska inte behöva utsättas för samma, eller ett grövre, tvång i ett demokratiskt Europa. De mänskliga fri och rättigheterna som tillerkänns medborgarna i Europas respektive länder ska även inkludera den muslimska befolkningen. Något annat vore djupt stötande.
I Sverige förs debatten periodvis men på ett högst teoretiskt plan. Än så länge. Men diskussionen är relevant även i vårt samhälle. Särskilt då jämställdhetsdebatten är så påtaglig här.
Ur ett jämställdhetsperspektiv är det anmärkningsvärt att feministiska aktörer inte belyser den form av förtryck som dagligen inträffar i vårt land mot kvinnor av utländsk härkomst bättre.
Samtidigt är det viktigt att inte glömma de argument som talar emot en eventuell lagstiftning. Här blir det relevant att dra paralleller till den svenska sexköpslagen som är ett briljant exempel på en (o)modern morallag.
Den, precis som en lag om förbud av ett klädesplagg, syftar till att stävja ett visst beteende eller uttryck. Oavsett vad man tycker om handlingen (att sälja sex) eller kvinnor i burka är det i enlighet med principerna i ett liberalt samhälle att allt man personligen ogillar inte per automatik ska upphöjas till allmän lag.
Lagstiftaren ska inte sätta sig över fria människors fria val så länge dessa inte skadar en annan fri människa. I länder, som Iran och Afghanistan, där kvinnor saknar frihet och mänskliga rättigheter används morallagar, för att begränsa deras liv.
I ett demokratiskt Europa borde lagstiftningen enbart rikta in sig på att förbjuda handlingar som innebär förtryck av en annan människas frihet. Balansgången är hårfin varför debatten om gränsdragningen blir essentiell.
Därför är det viktigt att makthavarna vågar ta debatten. Annars kommer den, i likhet med andra debatter som rör ”de andra”, kidnappas av odemokratiska grupperingar med ambitioner om att störta det värdefullaste vi skapat – friheten.