Att vara politiskt intresserad är en sak. Att också vara politiskt aktiv och ta ansvar är en annan. Jag var etta i bottenligan häromveckan då jag varit borta flera gånger från fullmäktige och sådant är förstås inte något att vara stolt över.
Livet som både yrkesverksam och politiker är ofta hektiskt. Jag är vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, ordinarie i regionstyrelsen samt i fullmäktige.
Samtidigt är jag biträdande rektor för Gotlands folkhögskola där vi driver många utbildningar och projekt. Under tre år har jag också gått den statliga rektorsutbildningen, samtidigt som jag gjort allt det andra.
Jag är inte heltidsavlönad politiker utan försöker räcka till i både yrkesliv och politik och just så tror jag det är för många av oss som valt att engagera oss och ta ansvar. Det är ibland svårt att få tiden att räcka och ändå lägger vi ner mycket av vår tid för att få ihop pusslet. För att det är viktigt och för att det spelar roll.
Det ger resultat!
Desto roligare är det när vi får kvitto på att det faktiskt lönar sig. I tisdags läste vi i tidningarna att Gotland stigit i ranking avseende elevernas resultat.
Jag vill rikta hyllningar och hejarop till alla fantastiska som jobbar med våra barn varje dag. I den sammanräknade rankingen återfinns Gotland på 85:e plats av landets samtliga kommuner, vilket kan jämföras med plats 184 läsåret 2011/12. Gotland har alltså förbättrat sin ranking med 100 placeringar! Det är remarkabelt och fantastiskt.
Inte nog med det för en av de mest anmärkningsvärda förändringarna syns i kategorin ”andel elever som nått målen i alla ämnen”. Under läsåret 2011/12 nådde cirka 74 procent av eleverna målen, en 203:e plats i landet.
Förra läsåret var siffran hela 81,5 procent, klart över rikssnittet, och Gotland hade då klättrat till plats 79. Här har vi alltså förbättrat vår ranking med 124 platser. Etthundratjugofyra!
Fantastiska medarbetare
Det är fantastiskt och extra roligt i tider av PISA-rapporter som visar hur Sveriges resultat sjunker i jämförelse med andra länders. Svensk skola är mitt i den politiska debatten och recepten för att förändra och förbättra haglar.
Det är ofta så tråkig läsning och jag ser hur pedagogernas huvuden sjunker, hur vi tar ett steg tillbaka i debatten och liksom låter oss bli pratade om. Det måste vara slut med det för framgång föder framgång och olycksbådande utrop riskerar bli självuppfyllande profetior.
Främst är det som sagt alla hårt arbetande rektorer och förskolechefer, alla pedagoger och alla i verksamheterna som ska få ros.
Vi politiker är supporters men har också mycket medvetet arbetat för bättre resultat. När vi i majoriteten tillträdde för fyra år sedan var det här vi ville hitta metoder för att bli bättre.
Viktigt att veta hur
Direkt när vi tillträdde kom skolverket kom på besök och frågade oss sådant som: Hur tar ni ansvar för att alla elever når målen? För att alla elever når sin fulla potential? Hur ser ni till att alla elever får samma chans?
Där och då förstod vi att just det måste vi veta! Vi måste skapa system där vi frågar och synar processerna så vi vet och kan ta ansvar för dem. Det gör vi nu. Vi frågar hur verksamheterna gör och genom det får vi större fokus på just lärande och hur-et än på bara resultatet.
Det duger inte att veta hur det gick, vi måste veta hur vi når dit. Däri ligger en del av förändringen och förbättringen.
Politik spelar roll så rösta rött nästa gång också så vet vi att den goda resultatutvecklingen i gotländska skolor har alla förutsättningar att fortsätta.