Frys ut Afa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I förra veckan överfölls sambon till ordföranden i sverigedemokraternas ungdomsförbund Martin Kinnunen i sitt hem och mycket tyder på att dådet var politiskt motiverat. Kinnunen har tidigare hotats av personer som ingår i nätverket Antifascistisk aktion, Afa.
Samma dag fick en kyrkopolitiker i Uppsala, också hon sverigedemokrat, ett hot klottrat på sin bostad av Afa.
Men det är inte bara sverigedemokrater som drabbas av de "antifascistiska" attackerna.
Vilka som av Afa definieras som legitima måltavlor kan variera; allt ifrån etablerade riksdagspartier till representanter för rättsväsendet. Den som har en annan syn på kollektivavtalen riskerar att få fönstren krossade och den som gör en annan bedömning av läget i Irak kan få en yxa utanför dörren. Afa drar sig inte för att ta till våld och skryter sedan om det på sina hemsidor.
Ändå tycks det fortfarande förekomma en naiv inställning till nätverket. Kanske beror det på en allmänt förlåtande attityd mot extrema vänstergrupperingar. Eller på att den antifascistiska etiketten ger ett intryck av att man åtminstone är bättre än sina motståndare. Men en organisation som att anser att man har rätt att tillgripa våld för att skrämma sina motståndare till tystnad har alltid fel, oavsett vad man i övrigt står för.
Därför blev det förstås pinsamt för organisatörerna av Pridefestivalen när det visade sig att man hade låtit representanter för Afa deltaga i festivalens karnevalståg. Men också betecknande för att olika våldsgrupperingar behandlas olika. Givetvis ska Afa ha lika stor rätt att demonstrera som alla andra men det är märkligt att inte de Prideansvariga genast drog öronen åt sig när Afa ville gå i just deras tåg.
Och sedan uppstod slagsmål mellan Afa och några nazister. Men inte helt olikt nätverket al-Qaida är Afa ett varumärke som vem som helst kan använda sig av för att få större genomslag för sina hot. På nätet går både loggor och manualer i så kallad utomparlamentarisk verksamhet att ladda ner.
Därmed kan de som deltog i Pridetåget för Afa hävda att de som slogs inte hade något med deras aktion att göra; själva ville de förstås bara demonstrera för ett kärleksbudskap.
Men genom att inte tillräckligt tydligt ta avstånd från våldsverkare riskerar det viktiga politiska motståndet mot fascistiska grupperingar att svärtas ner. I synnerhet som "antifascisterna" använder sig av metoder som får de främlingsfientliga eller till och med fascistiska krafterna att framstå som städade i jämförelse. Den utvecklingen borde alla som på ett seriöst sätt vill arbeta emot de krafterna vilja undvika.