Det som länge varit helt otänkbart omvandlas numera snabbt till rena självklarheter. Det går under namnet normalisering och omfattar allt fler samhällsområden. De forna allianspartiernas åsikter om vilken relation man ska ha till SD har exempelvis på mycket kort tid genomgått en fullständig transformering.
Precis alla turer i den utdragna regeringsbildningen förra hösten handlade om vilka partier som kunde tänka sig att samarbeta med SD och vilka som absolut inte kunde det.
L och C misstänkte att M och KD så fort de fick chansen skulle ge sig i lag med SD.
Trots att M och KD försäkrade att de inte skulle låta SD få något inflytande över politiken så litade L och C inte på dem. De litade mera på att deras forna ärkefiender MP och S skulle hålla SD borta.
Men så hux flux delar KD och SD fikabröd och därefter utbryter det en stor strid om vem som ska få delta i regeringens träff om gängkriminalitet.
M och KD är oerhört upprörda över att SD inte är inbjudna. C och L borde triumferande kunna utbrista ”precis vad vi misstänkte, nu har M och KD visat vad de går för.” Men det gick ju inte för nu var plötsligt L och C lika upprörda de över att SD inte var inbjudna.
Inget av de forna allianspartierna kunde förstå hur regeringen kunde hoppa över ett parti som satt i riksdagen och som har 17 procent av rösterna.
Det var inget vanligt mingel det handlade om utan ambitionen är att i bred politisk enighet sätta stopp för gängkriminaliteten.
För att klara det måste man förhandla med varandra och det var precis det som var så förbjudet att göra med SD.
Det tog ungefär ett år för hela den forna alliansen att börja företräda SD och kämpa för att de ska bli en förhandlingspart. Om regeringstrubblet hade hållit i sig ännu längre hade vi haft en alliansregering med stöd av SD eller där SD ingick. Det är nästa steg i normaliseringen av SD och den ligger av allt att döma inte långt bort.
När SD backas upp av M och KD kan vad som helst hända. Ingen hade väl kunnat föreställa sig att en kommunstyrelse skulle lägga sig i vilken konst som är tillåten i kommunen. Men det kan man med benäget bistånd från KD och M göra i SD-ledda Sölvesborg. När man ändå är i farten ser man till att PRIDE- flaggan inte får hissas på kommunhuset.
När KD, M och SD-samarbetet i Sölvesborg sprider sig och normaliseras så kan vi blicka fram emot ett helt annat samhälle med statsstyrd konst, folkdräkter och där kampen för allas lika rättigheter faller ihop som en flagga som halas på kommunhuset i Sölvesborg.