Med rubriken ”Barnfattigdomen äntligen avslöjad” jublar GA:s ledarskribent Mathias Bred över Uppdrag gransknings inslag härom veckan om barnfattigdomen.
Med utgångspunkt i två rapporter från BRIS och Rädda Barnen vill han ge sken av att Janne Josefsson avslöjat ett ”siffertrixande” för att överdriva siffrorna om antalet fattiga barn. Men artikeln är så proppfull av sakfel att jag börjar undra om han ens läst rapporterna.
??? Mathias, för det första påstår du att BRIS har liknat svenska barns situation med barn i Moçambique, det stämmer inte. Rapporten är väldig tydlig med att det inte går att göra sådana jämförelser och jag förstår inte hur man kan skriva om en viktig rapport utan att ladda ner den från nätet. Dessutom påpekar Kattis Ahlström, generalsekreterare i BRIS, denna gång på gång under själva intervjun.
En annan rapport man borde läsa in-nan man skriver om den är Rädda Barnens rapport om Barnfattigdom, den du hänvisar till genom hela texten. Du skriver att om man läser rapporten noggrant, så ser man bland annat följande:
”Den absoluta fattigdomen har minskat under regeringens tid”
Detta är ju helt fel, rapporten säger det direkt motsatta. Den använder två absoluta mått för att mäta fattigdom. Den ena, antalet barn i hushåll som fått socialbidrag, har ökat med 11 procent under regeringens tid. Det andra måttet, barn i familjer med så kallad låg levnadsstandard, har ökat med 23 procent.
Det är dessa två mått som tillsammans blir 242 000 barn i ekonomisk utsatthet, eller barnfattigdom. En ökning av den absoluta fattigdomen.
”Den relativa fattigdomen endast ökat med några få procent”
Det är också fel. Enligt rapporten har andelen hushåll som lever under 60 procent av medianinkomsten ökat med över 40 procent sedan regeringen tillträdde. Hos vissa grupper, som ensamstående föräldrar har den tredubblats sedan början av 1990-talet, och bara under regeringens tid ökat från 19 till 30 procent. Men rapporten använder egentligen inte sådana relativa mått för att beskriva fattigdomen.
”Alla grupper fått mer i plånboken.”
Inte heller detta stämmer. Sant är att de flesta familjer i Sverige har fått det bättre. Men inte de fattigaste. De har fått det sämre. Den fattigaste tiondelen har idag lägre disponibel inkomst än 2007 och deras inkomststandard har sjunkit.
??? De allra, allra fattigaste, med en inkomst under hälften av riksnormen för lägsta rimliga standard har ökat med 50 procent sedan regeringen tillträdde. Det står klart och tydligt i rapporten: ”de fattiga har inte bara blivit fler, de har blivit fattigare, såväl absolut som relativt”.
Du väljer att inte förstå rapporten, påstår sedan att fattigdomen är ”avslöjad” och ger dessutom sken av att Rädda Barnens chef tar avstånd från sina egna siffror.
Så är inte heller fallet. Faktum är att ingen har ifrågasatt siffrorna. Inte Rädda barnen, inte ens Janne Josefsson. Och varför skulle de det?
Alla tal kommer från SCB, deras mätetal sätts av regeringen och socialstyrelsen. Enligt dessa levde 242 000 barn år 2010 i familjer med inkomst under riksnormen för rimlig levnadsstandard. Detta är ingen bedömningsfråga. Det är offentlig statistik.
Trots detta avslutar du med att påstå att BRIS nu slutar att använda begreppet barnfattigdom och vill att socialdemokraterna ska göra samma sak.
Att BRIS själva slutar använda begreppet barnfattigdom har inte något med TV-programmet att göra. I artikeln ”Ynkligt av Josefsson att vända barnen ryggen” i fredags förklarar Kattis Ahlström att BRIS inte alls tagit avstånd från begreppet barnfattigdom och de vet från sina tusentals kontakter med barn att barnfattigdomen är högst verklig.
??? Man kan ha olika åsikter om hur fattigdomen och ojämlikheten ska bekämpas eller till och med OM den ska bekämpas.
Men ingen tjänar på att vi låtsas som om den inte finns. Och här går tyvärr GA:s ledarsida längre i förnekandet än någon annan i debatten. Det är synd.