De stigande siffrorna för Socialdemokraterna i opinionsundersökningarna gläder naturligtvis en gammal man! Och inte bara stigande lite sakta och försiktigt, utan snabbt och tydligt!
Lika ledsen som den gamle mannen var när siffrorna gick djupt neråt. Jag gjorde då försök till analys av orsaken till detta.
Den egna plånboken
Jag menade på att vi blivit ett folk av egoister, där de Reinfeldtska skattesänkningarna och skattesänkningslöftena skulle verksamt gynna den egna plånboken! Och detta samtidigt som vi kanske inte hade den effektivaste ledningen av det egna partiet.
Hur förklarar vi då den nu kraftiga uppgången då? Jo, till en del av att vi nu fått en effektiv, men i första hand förtroendeingivande partiledning.
Sedan är det kanske lika mycket beroende på att nu börjar väljarna se det i den egna plånboken igen, därför att nu har den Reinfeldtska nedmonteringen av välfärden kommit alltmer och mer att visa sig där! Och de alltmer gnisslande ljuden i Alliansen, gör nog också sitt till! Men det här visar också att väljarkåren är instabil, vilket vi bör ha i åtanke! Vi måste se till att bredda vår svenska skattedebatt.
Varför betalar vi skatt?
Vi har låtit debatten i alltför stor utsträckning handla om att betala skatt eller inte. Vi har varit alltför tystlåtna att i debatten ta med, vad är skatt, och varför ska vi betala den!
Reinfeldtarna har gett de okritiska väljarna budskapet att skatt, det är något som samhället roffar åt sig av dina pengar, och du får inget tillbaka! Nu måste vi socialdemokrater gå ut och bredda skattedebatten!
För det är hemskt men sant, att vi har fler väljare än någon kan tro, som behöver få veta varför och vad till! Vi måste tala om, att vi har inte råd, att låta klyftorna växa mer.
Klassamhället förvärras!
Vi har inte råd att låta det svenska klassamhället förvärras! De brister i vår rättvisa, som Reinfeldtarna förvärrat, vågar vi rätta till dem? Skattevägen?
Men det finns faktiskt områden där vi även hos borgerliga beslutare kan spåra lite av socialt tänkande. Här på Gotland!
Den instans som kallas "Samfälligheten Gotlands kyrkor", och där beslutarna har klart borgerlig dominans, fördelar man tillgängliga kyrkorestaureringspengar så att även de cirka trettio Sundreborna får råd att underhålla sitt tempel!
Har de gotländska kyrkopolitikerna sett en verklighet som är okänd för deras regeringskollegor?