Gammalt behov av nytänkande
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att Göran Perssons betydelse för valförlusten inte diskuteras i detalj gör möjligen analysen något mindre trovärdig. Men för det första: att Persson blev ett problem i valrörelsen är det nog ingen som tvekar om ändå. För det andra kommer han ju hur som helst inte att vara en ledande figur i nästa val, så det problemet är ju så att säga redan ur världen. Och dessutom, det socialdemokratiska arbetarepartiet har nog fullt upp med att fundera över allt annat som behöver åtgärdas ändå.
Men det slående med de tre huvudproblem som nämndes ovan - arbetsmarknadspolitiken, svårigheten att utgöra ett regeringsalternativ och en allmän stagnation är att de inte är unika för det här valet. De har funnits länge inom partiet. Det tycks snarast vara så att de har gett fullt utslag i väljarkåren, först nu när borgerligheten har kunnat erbjuda trovärdiga alternativ, inte minst genom allianssamarbetet. Men det förtar inte intrycket att svensk socialdemokrati står inför en kris som inte avhjälps av vare sig Göran Perssons avgång eller Mona Sahlins tillträde.
Ta arbetsmarknadspolitiken till exempel: När man från borgerligt håll började prata om ett utanförskap där alla arbetslösa, sjukskrivna och personer med sjuk- och aktivitetsersättning räknades samman blev misslyckandena i den socialdemokratiska jobbpolitiken uppenbara. Det blev tydligt att i storleksordningen en miljon människor ställts utanför arbetsmarknaden. Men det är en utveckling som pågått länge.
En nyhet i valet var visserligen en samlad borgerlighet som var mer enig än någonsin förr. Men om man vänder på saken handlar det förstås lika mycket om att socialdemokraterna inte kunde presentera ett motsvarande trovärdigt regeringsalternativ. Delvis på grund av det svenska parlamentariska systemet har man val efter val kunnat fortsätta att regera i minoritet, med ett osäkert stöd från vänster. Men det har också inneburit att det varit oklart för väljarna vilken politik man egentligen röstar för.
Och så det där med att förklara vad det är man vill förändra i samhället. Det kan förstås inte vara lätt att å ena sidan bära det klart största ansvaret för svensk politik i modern tid och å andra sidan peka på de problem som denna har lett till. En motsättning som visar sig inte minst på första maj när socialdemokrater går ut för att demonstrera mot - ja, vad?
Även inom socialdemokratin finns de som länge sett ett behov av förnyelse. Och kanske blir det lättare för dem att höras nu när de inte överröstas av det enda budskapet: "Vi regerar vidare." Oavsett om den som levererar det heter Persson eller inte.