Vi har haft besök. Riktigt storfrämmande. Gotland av ett antal utrikesministrar och Sverige av presidenten av Amerikas förenta stater. Och i morgon kommer Sveriges statschef hit till ön.
Att få gäster är kul, oftast. Det kan vara nog så jobbigt med planering, förberedelser och efterarbete men ändå mestadels roligt.
Det kan vi gott unna oss att tycka nu också. Fler statsråd borde göra som Carl Bildt, ta sina internationella gäster till Gotland. Här finns en sällsynt och fin miljö att visa upp. Vid det första svenska EU-ordförandeskapet 2001 förlades flera möten hit, vid det senaste 2009 var utdelningen sämre för vår del, vi fick väl just inget.
Sådana här internationella – och nationella - möten kan definitivt vara givande på lång sikt. Den som varit här i tjänsten och blivit nyfiken, förtjust eller rentav imponerad har vi lättare att locka hit senare, som turist eller organisatör av nya möten. Så tack för draghjälpen Carl Bildt!
Det är väl mer tveksamt om vi kan räkna med en återvändande-effekt på president Obamas stora följe. Vägen mellan Arlanda och Stockholms innerstad är inte den roligaste biten av Sverige. Men när man väl är framme i huvudstaden står den sig väl i de flesta jämförelser.
Jag tycker vi kan glädja oss över presidentbesöket också. Även om det nu bara var ett stopp på vägen som ersättning för ett inställt Obama-Putin-möte som kunde ha betytt bra mycket mer för världen om det blivit av. Och även om besöket enligt Morgonekot inte märkts alls i amerikanska medier. Barack Obama valde i alla fall att komma hit.
Den svenske kungen kan däremot knappast välja vart han vill resa. Att visa upp sig i landet med jämna mellanrum hör till det han inte kan avstå ifrån. Och i år besöker han alla län under en hektisk dag vardera då de lokala värdarna vill stoppa in så mycket som möjligt. Så till den grad att ett av de allra minsta länen måste flyga runt honom i helikopter.
Överhuvudtaget är det inte mycket kungen kan bestämma i sitt ämbete. Fyrtio år i en roll man inte valt och aldrig verkat tillfreds med måste vara ett rätt bistert öde, om än med väl tilltagen ersättning.
Det är naturligtvis, som republikanska föreningen skriver här bredvid, helt otidsenligt och odemokratiskt att rikets högsta ämbete ärvs.