Gåtan i Kreml - och i Vita huset
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
USA:s utrikesminister Condoleezza Rice inledde sin karriär i politiken som expert på Sovjet. I sina studier hade hon inspirerats av en lärare, landsflyktig från det först av nazister, sedan kommunister våldtagna Tjeckoslovakien. Han var pappa till Madeleine Albright, senare utrikesminister under Bill Clinton.
1989 rekryterades Rice som sovjetexpert till president Bush den äldres administration. Hon var med om att påverka USA:s politik när Berlinmuren föll.
Rice lämnade Washington 1991, innan Sovjet upplöstes. Men hon fortsatte att odla bekantskapen med familjen Bush. Inför valet 2000 ledde hon en grupp som hjälpte den yngre Bush med utrikespolitiken. Efter dennes valseger blev hon säkerhetspolitisk rådgivare och från 2005 utrikesminister.
Det sägs att den säkerhetspolitiska rådgivaren är den person presidenten träffar först på morgonen och sist på kvällen. Som utrikesminister har Rice varit mera upptagen på annat håll. Men hon förblir George W. och Laura Bush personligen nära. Frågan är om inte hon vunnit dragkampen i Washington om att vara den som via presidenten påverkar USA:s utrikespolitik mest.
I Bush-administrationens skymningstid har Moskva återkommit som USA:s största problem, nästan i klass med kriget mot terrorismen. Den speciella kompetens Rice har skulle alltså komma väl till pass.
Men när det nu mot bakgrund av Georgien heter att USA skall se över hela sin Rysslandspolitik får Rice dela skulden med Bush för vad amerikanska kritiker kallar naivitet och eftergivenhet.
Kritiken håller knappast. Snarare har ju USA konsekvent flyttat fram positionerna och visat sig inte bry sig om Moskvas åsikter. Inte när Bush 2001 sa upp fördraget som förbjuder installation av missilförvar (den robotsköld som är aktuell i Tjeckien och Polen). Inte när Nato utvidgades 1999 och 2004 och Ukraina och Georgien i år fick löfte om medlemskap i framtiden. Inte när Bush 2003 gick i krig i Irak och inte när Kosovo i år erkändes som självständig stat.
Condoleezza Rice har dessutom reagerat skarpt när Moskva på område efter område satt makten framför bygget av demokrati och rättsstat. I USA är både republikaner och demokrater sedan flera år ense om att relationerna USA-Ryssland är på fel väg. Men trots kollisionskursen har president Bush hållit fast vid den tilltro till Vladimir Putin som han uttalade vid deras första möte sommaren 2001. I botten kan ligga Bushs uppfattning att bra personkemi kan lösa problem. Bush har träffat Putin på tu man hand och i grupp. De har grillat och fiskat. När Georgien-krisen stod för dörren kunde Bush ses i Peking i vänskapligt samspråk med Putin, i dennes nya roll som rysk regeringschef.
På tvärs mot den faktiska utvecklingen har det talats om vänskap och om "strategiskt partnerskap". Senast när Bush och Putin träffades i Sotji, i april. Och Bushs råd till sin efterträdare i Vita huset är att fortsätta odla personlig kontakt med ledarna i Kreml
Om Ryssland är gåtfullt så finns i USA nu de som säger detsamma om Bush.