Gåtfull okunnighet av Svensson
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den verkliga politiska makten ligger idag hos globala företag som blivit helt osannolikt förmögna genom att överföra produktion till låglöneländer (som i stort sett saknar arbetsrätt och miljökrav).
Börsmäklare skapar inga värden
I samma takt har vi blivit fattigare och mer låneberoende. Börsmäklare som säljer och köper skapar inga värden. De som kan snor åt sig och flyttar stålarna till skatteparadis som förfogar över mer än en tredjedel av världens penningrikedomar.
Från Sverige försvinner enligt Skatteverket 46 miljarder i skatteintäkter. Varje år. Genom finanskrisen och alla enorma banksubventioner vacklar nu europeiska nationer på skuldbergens branter. Vanligt folk har då "levt över sina tillgångar" och förväntas finna sig i arbetslöshet, hålla igen löner och se den offentliga sektorn avlövas.
När jag påpekar det cyniska i detta tvångsmässiga, kortsiktigt vinstdrivna system, där ett bolag kan höja aktieutdelning och samtidigt sparka arbetare, utlöses någon sorts allergisk reaktion hos Wera Svensson.
Hon störtar då ut med dragen antisocialistisk värja och i två inlägg anklagar hon mig för att förespråka socialism (usch då) samt för att dölja enpartidiktaturen i Sovjet.
Det första är sant men det andra är ett slag i luften. (Jag har i hela mitt politiska liv förespråkat och försvarat en demokrati som borde omfatta alla samhällets sektorer och som är mer konsekvent än dagens).
Fördömer och hyllar
Det är trist när en skribent gör bort sig utan att själv riktigt förstå det och man vill helst titta bort. Men Wera Svensson har nu ställt till det för sig. Hon kritiserar det sovjetiska enpartisystemet och framträder som heroisk företrädare för demokratiska värden. Men samtidigt skriver hon följande om nazismen:"Ett helt folk lyftes under 1930-talet ur depression och elände till styrka och självförtroende. Och sen gick alltihop så totalt fel" (GT 4/2).
Det här hänger ju inte ihop. Svensson fördömer det sovjetiska enpartisystemet men hyllar det nazistiska 30-talet. Den enda möjliga slutsatsen är att hon egentligen inte är emot diktatur - bara den har rätt färg.
Allas lika värde?
Det är ofrånkomligt att Wera Svenssons skriverier nu måste ses mot bakgrund av hennes uttalande om nazismens uppbyggliga effekter för det tyska folket.
Till råga på allt förvränger Svensson även den grundläggande humanistiska parollen om allas lika värde, trots olikheter. För henne gäller att alla har samma värde om vi är lika. Eftersom vi inte är det gäller inte allas lika värde och jämlikhet är en omöjlighet. Milda makter.
Går det att intala sig att detta rör sig om okunnighet? Alternativet är obehagligare.