Kommunalrådet, Pierre Esbjörnsson (S), i Skurup lämnar sitt politiska uppdrag efter att ha blivit utsatt för ett brandattentat i sitt hem. På fasaden till huset hade nazistiska symboler sprejats.
Vi har alltså nazister som skrämmer och hotar politiker i vårt land och kan lyckas med sitt uppsåt att tysta en politisk röst.
De nazistiska rörelserna i Sverige är öppna med sitt budskap, ett budskap som grundas i hets mot folkgrupp, ändå tillåter vi dem att marschera på våra gator.
Personer i offentligheten har länge vant sig vid hot och hat. Inte minst om man är känd och kvinna, otaliga är vittnesmålen om hot om sexuellt våld från anonyma småbarnspappor, bröder, söner och andra till synes helt normala vuxna män
Det finns faktorer som särskilt triggar hatarna på nätet. Feminism, Sverigedemokraterna (om det inte är positivt), invandring (om det inte är negativt), rasism, samt om du skriver om män som kollektiv.
Eftersom just dessa ämnen intresserar och engagerar mig skriver jag ganska ofta om dessa saker ur olika perspektiv. Det kommer alltid kommentarer och de ser exakt likadana ut. Jag är ”fixerad” vid just det ämnen, jag ”hatar” något/någon eller är bara allmänt tappad bakom en vagn.
Så mycket elakheter, men mest rena dumheter, jag läst om mig själv genom åren har förmodligen gjort mig luttrad. För trots att jag är dagligen aktiv i debatter på Helagotland, har jag inte sett den hat- och hotfulla miljö som så många politiska företrädare och en del entreprenörer målar upp.
Kommentarerna på Helagotland är också återkommande som källa för en hatfylld miljö för öns politiker. Nu senast i GA:s (ypperliga) kartläggning av hat mot politiker.
Själv har jag genom åren sett få politiker medverka i nån debatt. Men de skriver kanske under signatur?
Hat och hot ska tas på allvar. Här råder ingen tveksamhet. Grogrunden anser jag ligger i vad man tillåter i det dagliga samtalet.
Om man bemöter saklig kritik och granskning genom att ifrågasätta granskarna istället för att bemöta sakfrågor, då anser jag att man bidrar till ett förakt som lätt kan spinna iväg.
Generaldirektören för Svenska Kraftnät, Mikael Odenberg, skriver på sin Facebook-sida inte bara vilka handlingar som begärts ut från hans myndighet och av vilka, han raljerar i väldigt nedlåtande ordalag om den granskning som pågår.
Dessutom påstår han att han knappt kan utföra sitt arbete för att han måste hantera utlämnande av allmänna handlingar hela dagarna. Han borde inse att hans myndighet genom detta missbrukar offentlighetsprincipen, handlingen ska lämnas ut av registrator, det behövs inget godkännande av högste chefen.
Att ansvariga chefer talar om offentlighetsprincipen med sådant förakt är en skandal i sig. I kommentarerna flödar journalistföraktet fritt utan att Odenberg verkar tycka att det är ett problem.
Till alla som säger att ”det inte är någon idé” att anmäla eller säga emot personer som sprider hat i sociala medier och kommentarsfält: Vem har bestämt det? Klart det spelar roll om vi som inte hatar säger emot, bidrar med inlägg så att hatarna försvinner i mängden eller inser hur ensamma de är med sitt hat. Om du ändå är där, gör din röst hörd.
Väljer du att vara tyst är det ditt val, ingen annans.