År 2014 ska svenska folket välja en ny riksdag och riksdagen välja en statsminister.
Det senare är en nyordning som inte tillämpats tidigare. Om inte valresultatet tvingat sittande regering att avgå har statsministern hittills kunnat fortsätta styra landet utan att tvingas ställa upp i en omröstning.
En opposition som varit tillräckligt missnöjd, och minst uppgått till 35 ledamöter, har förstås kunnat föreslå en misstroendeförklaring och på det sättet fått en omröstning till stånd men det är först från och med 2014 som statsministervalet blir obligatoriskt efter varje riksdagsval.
Om blockpolitiken består och Sverigedemokraterna får de åtta till tio procent i valet som opinionsundersökningarna just nu pekar på lär de få en så kallad vågmästarställning, ett något oegentligt begrepp för att vara den som kan avgöra utgången i ett läge där inget av två block uppnår majoritet.
För att stödja någon av kandidaterna i en statsministeromröstning kommer SD givetvis att ställa krav på politiskt inflytande. Vi kan alltså tämligen direkt efter nästa val komma att få se en styrkedemonstration från SD om inte partisympatierna ändrar sig. Hur en sådan ska bemötas lär det ställas många frågor om under valrörelsen.
Eller också sätter sig övriga partier över den ändå rätt bedagade blockpolitiken och gör upp utan SD. Det är en betydligt mer tilltalande lösning.
Här på Gotland vet vi mycket lite om vad Sverigedemokraterna vill. Något som helst politiskt program eller ens några förslag har vi inte sett. Jag ska inte påstå att jag saknat det.
Det lär inte vara lätt att marknadsföra Sverigedemokraternas standardlösning minskad invandring på de problem vi har att lösa här på Gotland.