Ge jämställdheten ett eget ämbetsverk
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Mellan väggar och skåp hängde ilskan. Karlar gick ut tills det blev lugnt. Men ilskan satt fastvuxen i tapeten. Från kvinnogeneration till kvinnogeneration. Lyste i fårorna kring munnen. Brände under skulderbladen.
Förr fanns det inga utbrända kvinnor. De var nedslitna, gick på sparlåga, rullade fram på uttjänta knän. Klagade sällan, men lärde sig konsten att älta.
Kvinnor åsidosätts
Idag känner många till att hjärtsjukdomar ger ångest som biverkning, med stroke kommer gråten. Men hur tröttheten i mångas kroppar infinner sig, har berörda myndigheter, arbetsgivare och medicinsk forskning fortfarande dålig insikt i. Det är som bekant mest en kvinnofråga. Och hur kvinnor åsidosätts är ett känt faktum.
Personal på Försäkringskassan kan tycka att det är underligt att kvinnor, som inte orkar gå till jobbet under sin sjukskrivning orkar påta i trädgården. Med vetskap om kvinnors nutida livssituation, är det lätt att förstå att arbete kan vara en ond cirkel medan trädgårdsarbete blir luft och ljus. Tvång kontra frivillighet.
80 procent av kvinnorna går dagligen hemifrån. Många lämnar ett evigt hushålls- och omsorgsarbete för att gå till samma slags arbete i den kommunala och privata vårdsektorn utan att känna att det jobb de utför, har något slags värde. Vare sig kvalitativt eller lönemässigt.
Ändå skall kvinnor le och dansa. Vara till lags och bli klappade på huvudet.
Räcker inte till kattmat
Nutidens kvinnor föder barn, arbetar, tar hand om merparten av hushållsarbetet, ställer upp och avlastar sina barn, när barnomsorgen eller arbetsgivaren felar. De tar hand om gamla föräldrar och sin egen gubbe. Vad nutida kvinnor inte kan förvänta sig, är att själva bli omhändertagna på ett värdigt sätt när de blir gamla.
De får en pension som numera inte ens räcker till kattmat. Om detta går att med lite vilja avläsa i Statistiska centralbyråns sammanställning av jämställdhet mellan män och kvinnor.
Att en faktisk verklighet skulle ge en förklaring till hur långvariga trötthetssyndrom uppkommer och består, vet vi mycket lite om eftersom den medicinska forskningen har svårt att ta fatt i ett begrepp som oförklarlig trötthet.
Om den trötthetsepedimi som pågår i Sverige, skrev Birgitta Evengård, överläkare på Huddinge i onsdagens DN Debatt. Hon ställer frågan om hur mycket av medlen till offentlig finansierad forskning som går till den här typen av kvinnodominerad ohälsa och menar att kvinnor får stå ut med mycket i sjukvården för att ingen kan och vet att behandla samma kvinnor. Och svaret blir ringa.
Idag går 200 000 kvinnor omkring med kroniska trötthetstillstånd. Detta kan jämföras med vad trafiksäkerhetsverket lägger på att minska olyckor i trafiken.
Den stora tröttheten
Kvinnors ohälsa och forskning kring den stora tröttheten är ett politikområde som inga partier berör. Arbetslivsminister Hans Karlsson tror på "Pröva nytt jobb." Det har han avsatt medel för. Ebba Witt-Brattström i Feministisk initiativ är däremot i stånd att se sambanden, genusforskare som hon är.
Önskar kvinnor en förändring får de svälja den stora förtreten och inse att deras egna partier inte med kraft arbetar med frågor som med nödvändighet berör just kvinnor.
Kvinnor över alla gränser måste slå sig ihop i en allians för behovsfrågor som berör framförallt kvinnor. Lär av Skärholmskvinnor, Galna Mödrar och andra kvinnogrupper.
Ligger än här, än där
Jämställdhet är inget eget politikområde, inte ens ett eget ämbetsverk har jämställdheten. Än ligger den på regeringsbordet, än i jordbruksdepartementet än i näringsdepartementet. Som katten släpat in något ingen vill kännas vid, slänger man jämställdhetsfrågor mellan sig.
Det är och har länge varit regeringens syn på jämställdhet. Ge jämställdheten ett eget ämbetsverk och status som ger genomslagskraft i politik och forskning.
Förhoppningsvis ger det verkan på arbetsgivare, län, landsting och kommuner, som annars ger " fan i kvinnors livssituation ".