Det tycks som om Socialdemokratin inte vill bli förknippad med den idé som en gång verksamt bidrog till att bygga upp det svenska välfärdssamhället: tilltron till den starka staten.
Att den starka staten kunde upplevas som förtryckande för den enskilde individen var de borgerliga partiernas starkaste argument för ett samhälle som i nyliberal anda skulle kunna återge friheten till människan.
Välfärdsbygget underminerat
Att en stark stat måste balanseras av demokratiska krafter var dock en klart uttalad tanke i det socialdemokratiska samhällsbygget och det som utgjorde grunden för den tredje vägens politik mellan kapitalistisk marknadsekonomi och kommunistisk planekonomi.
Idag är det nationella välfärdsbygget underminerat av borgerlig politik. Skola, äldrevård och omsorg har privatiserats för att ge alternativ.
Järnväg, apotek med mera har konkurrensutsatts och valfrihetsorienterats med påföljden ökade kostnader för samhället. De stora vinsterna i bankvärlden (som kunde ha socialiserats) har förstärkts och bidragit till ekonomisk kris för inte bara det svenska samhället.
Man tycker att resultatet av den utveckling som skett i Sverige skulle ge allt det utrymme som behövs för ett återupprättande av mycket av det som en gång var självklara och avundsvärda framgångar för en samhällsmodell som världen över beundrades för sin omsorg om den vanliga människan.
Men, icke . "Snart är nationella skolan helt borta", proklamerade Dagens Nyheter redan den 18 maj 1999 på första sidan utifrån ett forskningsprojekt som undertecknad deltog i.
Den slutrapport, som vi presenterade på Rosenbad, varnade för kommunaliseringens effekter för det svenska skolväsendet. Likvärdigheten hade undergrävts, menade vi och lärarrollen deformerats av otaliga pedagogiska experiment.
Lärarollens betydelse
Vi såg det som en framgång och politikerintresset föreföll stort, särskilt vad gällde lärarollens betydelse, men den socialdemokratiska skolministern (Ylva Johansson) satt hårt fast i extrema idéer om laborativa metoder och aktivitetspedagogik.
Men när kunskaper och färdigheter alltmer relativiserades blev resultatet det rakt motsatta den ursprungliga tanken om en folkhemsfilosofi, som såg kunskapen som en viktig produktionsfaktor.
En som uppfattade den förändring som var på gång var den då i Stockholm verksamme politikern Jan Björklund, vår utbildningsminister. När nu denne idag signalerar för en möjlighet till förstatligande av åtminstone grundskolan, kan socialdemokratin slå en verklig kil i allianspolitiken genom att ansluta sig till den tanken.
Blocktänkandet skulle kunna brytas och liberaler och socialdemokrater skulle kunna återfinna varandra i ett viktigt skolpolitiskt beslut, som man en gång gjorde bland annat genom den så kallade Visbykompromissen som öppnade för enhetsskolan någon gång på 50-talet.
Det skulle kunna öppna för en politikens fjärde väg, som inte längre sitter fast i de politiska skiljelinjer som drogs upp för hundra år sedan. Att se på staten som sin fiende, som inte är ovanligt bland borgerliga politiker, är inte längre gångbart.
Som kan fungera för alla
Samhället är ett politiskt lagspel, samtidigt som individuella stjärnor kan lyfta spelet till den frihetliga dimension av tillvaron som vi alla vill se.
Skolan är i lika hög grad som försvarspolitiken en gemensam angelägenhet. Skolan behöver reformeras och det innebär bland annat att likvärdighetstanken återupprättas.
Kommunaliseringen var ett misstag. Det är dags för Socialdemokraterna att erkänna det. Kanske var också de fristående skolorna ett misstag? Och det fria skolvalet? En kommunal grundskola inrättad efter närhetsprincipen är en återgång till en skola som kan fungera för alla.