Det råder ekonomisk nedgång, lönesänkningskrav och växande arbetslöshet i Finland. Precis som i Sverige. De finska löntagarorganisationerna FFC (motsvarar LO) och FTFC (tjänstemannafacket) presenterade mot den bakgrunden nyligen ett gemensamt tillväxtpolitiskt program. Enligt organisationerna ska programmet ses som ett alternativ och en motvikt till de krisstrategier som den senaste tiden lanserats av olika ekonomiska experter och andra i det finska etablissemanget, främst borgerliga politiker och näringslivsorganisationer. Enligt FFC:s ordförande Lauri Lyly bör Finland, precis som i tidigare problemlägen, ha en strategi som bygger på allas och inte bara vissas deltagande.
Befolkningens deltagande
-Tillväxt bygger på hela befolkningens deltagande, inte på nedskärningar eller expertgrupper, sade Lyly och krävde ett finländskt “tillväxttalko” (gemensamma tag för ekonomisk tillväxt och jobb). Enligt Lylys diagnos är Finlands problem inte i första hand en hög kostnadsnivå, som vissa ibland påstår. Problemet är att den reella konkurrenskraften i det finska näringslivet har försvagats.
-Vi producerar inte varor som man vill köpa och som ger ett tillräckligt högt mervärde.
Lauri Lyly och FTFC:s ordförande Mikko Mäenpää anser att den finländska produktionsstrukturen är för koncentrerad. Satsningar måste göras för att bredda den.
-Finland har alltid klarat sig på sitt höga kunnande och därför kunna sälja lite dyrare produkter. Vi bör också i fortsättningen vara ett samhälle som satsar på kunnande, konstaterade Mäenpää.
-Gör vi inte det kör de övriga OECD-länderna om oss.
Mikko Mäenpää krävde en reformering av Finlands utbildningssystem från grundskola till universitet. Man bör, enligt honom, också satsa på att öka och utveckla yrkesutbildningen, göra den vassare.
-Ansvaret ligger hos individerna, företagen och samhället tillsammans.
God skolkvalitet
Lauri Lyly hänvisade till Finlands goda resultat i de internationella så kallade Pisa-undersökningarna om skolkvaliteten, och anser att Finland borde kunna nå lika goda resultat också i yrkesutbildningen.
Enligt de två fackliga ordförandena har Finland många starka sidor som landet måste stärka för att göra landets ekonomi mera robust.
-Men Finland står inte med ryggen mot väggen. I konkurrenskrafts- och produktivitetsmätningarna tillhör Finland de länder som ligger i toppskiktet i statistiken. Finland har också en god förmåga till snabba och kreativa lösningar, anser tjänstemannafackets Mikko Mäenpää.
Trots att finsk industri sedan år 2000 har förlorat cirka 100 000 arbetsplatser tror Mäenpää ändå på industrin. LO-fackets Lauri Lyly anser att trots att exporten i skogs- och elektronikindustrin (läs Nokia) har minskat växer å andra sidan exporten inom metall- och kemiska industrin.
Enligt Lyly och Mäenpää borde huvudmålet i en offensiv tillväxtstrategi nu ha fokus på innovationspolitiken och att vidta åtgärder som stimulerar fram tillväxten av en mångsidigare näringsstruktur än den alltför snäva och koncentrerade som Finland nu har. Men det gäller inte enbart industrin.
- Också servicesektorn är här viktig. I den branschen kan man skapa fler tjänster som borde kunna bidra mer till exporten, sade FFC-fackets Lauri Lyly när de två löntagarfackens tillväxtstrategi presenterades nu i början av januari.
Krav på regeringen
Det här utspelet från FFC och FTFC ska tolkas som önskemål och krav på bland annat den sittande blåröda koalitionsregeringen under Jyrki Katainen (samlingspartiet) att också löntagarintressena måste med när Finland ska mejsla ut sin kommande jobb- och ekonomiska tillväxtstrategi.
Och där särskilt de socialdemokratiska statsråden – finansminister Jutta Urpilainen, arbetsmarknadsministern och ex-FFC-ordföranden Lauri Ihalainen, Erkki Tuomioja och andra – liksom Vänsterförbundets regeringsledamot nog lär vilja väga in dessa fackliga synpunkter i regeringens kommande åtgärder och förslag till Finlands riksdag.