Viljan att hjälpa till hos det svenska folket är stort. Det är det ingen tvekan om. Och viljan att stödja ANC i dess kamp blev också stor om än inte hos alla. Olof Palme gick i bräschen. Stefan Löfven skramlade med en ANC-bössa i gathörn, berättar han.
Givandet är en gåva från dig till någon annan och kräver inget tack. Borde inte kräva något tack, bara vara till glädje för samtliga.
Tack och åter tack
Det känns förmätet när många från statsminister till präster, från rockstjärnor till biståndsorganisationer gör gällande att Mandelas första utresa ur landet efter sin frigivning gick till Sverige för att säga tack, tack och åter tack.
Det rimmar inte riktigt med historieskrivningen. Ulla Pettersson kom närmast den när hon skrev att både Ingvar Carlsson och Nelson Mandela kom till makten till följd av någon annans död.
Mandela kom inte till Stockholm 1990 i första hand för att tacka Sverige. Mandela kom hit för att träffa Oliver Tambo, då ordförande för ANC . Han var den självskrivne presidentkandidaten och gammal vän till Mandela.
Med sig hade Mandela exilledningen inom ANC. En hel delegation. Ett nödvändigt möte med ANC-folket som levt i exil och den eller de som levt innanför fängelseväggar kom på så sätt omgående till stånd.
Ingen självskriven kandidat
Det påstås att regeringen gett Mandela en officiell inbjudan för att han ville tacka Sverige. Men var det självklart att Mandela var den självskrivne presidentkandidaten, innan han träffat ANC- ledningen, alltså Oliver Tambo som fanns på ett sjukhus i Stockholm, och exilfolket?
Det hävdas i biografier om Thabo Mbeki och Oliver Tambo något annat. Man glömmer bort att det vid den här tiden fanns olika idéer om hur ANC skulle gå vidare i förhandlingar med den vita regeringen. Många ansåg att Mandela sålde ut ANC.
Så för att få vetskap om resans ursprung, ringde jag upp Ingvar Carlsson, dåvarande statsminister, eller han ringde mig eftersom han är väl omgärdad av anonymitet.
Jag påstod att Mandela kom till Sverige på regeringens inbjudan för att träffa Tambo som ännu var ordförande trots sin svåra stroke, för en diskussion om framtida vägval. Det ville Ingvar Carlsson inte vidgå. Han menade att Mandela ville komma till Sverige för att tacka, och eftersom Tambo var så svårt skadad av sin sjukdom, var ”det hela klart redan tidigare” som han uttryckte det utan att ha några belägg.
Ville tacka Palme
Att resa ut och in, att kommunicera före och direkt efter Mandelas frisläppande var inte helt enkelt. Den vita regeringens lagar gällde till 1994. Och Mandela var en räv. Han visste alltid att utnyttja tillfällen.
Efter en hel del palavrer tillstod Ingvar Carlsson att prioritet ett för Mandela var mötet med Oliver Tambo och prioritet två var att tacka Sverige. Helst av allt hade Mandela tackat Olof Palme för de 2,7 miljarder som vandrade in på olika vägar till frihetskampen.
Jacob Zuma, nuvarande president i Sydafrika blev vid minnestunden för Mandela utbuad. När Ingvar Carlsson 1994 stod i det demokratiskt valda parlamentet för att tala blev gensvaret ljummet. Han var ingen Olof Palme.