Glädje och sorg i historiskt val
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så kommer glädjen när jag plockar upp GT och tar del av en imponerande valbilaga. Läser om maktskiftet på Gotland. Får klart att Sverigedemokraterna, SD, inte kommit in i fullmäktige. Då känner jag mig stolt som gotlänning.
En gröt i mitten
Det har på många sätt varit en märklig valrörelse. Framför allt bristen på ideologi och bristen på engagemang i grundläggande värdefrågor. Det kan kännas som att riksdagspartierna klumpat ihop sig i en gröt i mitten. När alla vill ha sänkt moms på krogen då tar man sig för pannan.
Ingen vågar riktigt sticka ut. Då blir det utrymme för avvikare som SD att fiska i grumligt vatten, att komma med enkla svar på komplicerade frågor. Förenklingen är farlig, det insåg inte de övriga partierna fullt ut.
Svenska folket är inte så enkelspåriga som partierna tycks tro och som opinionsmätningar gjort gällande och som media bidragit till i artiklar och i utfrågningar. Att alla skulle tycka lika om mantrat "jobb, skola, vård och omsorg". Visst är det viktigt i vardagen, men det krävs att grundläggande värden också säkerställs.
När allt kommer omkring har de flesta svenskar en idealistisk kärna där inne. En medmänsklighet. Inser att vi inte är en ö i världen som valrörelsen gjort gällande. Att vi är beroende av omvärlden och har ett ansvar för den.
Miljö och rättvisa
Så, var fanns världen i valrörelsen? Vem tog upp orättvisor som fattigdom, mödradödlighet, barnsoldater, barnadödlighet, Hiv/Aids och flickors utsatthet? Vem tog upp mänskliga rättigheter och barns rättigheter?
Vem drev hårt miljöfrågor och hållbar utveckling? Vem pekade på hoten från oljeutvinning i havet, skövling av regnskogar och minskning av den biologiska mångfalden. Vem talade om rättvis fördelning av gemensamma resurser i världen? Vem lyfte klimatfrågan som den kanske viktigaste framtidsfrågan?
Vem talade om krig och fred? Vem talade om atomvapen och nedrustning?
Vem talade om kvinnors utsatthet i krig och konflikt? Vem talade om solidaritet? Vem talade om behovet av ett starkt FN?
Ingen, med ett och annat undantag, är det dystra svaret på alla dessa grundläggande frågor för människan. Partierna vågar inte driva och tydliggöra ideologiska solidaritetsfrågor. Vågar inte sticka ut. Men det är att undervärdera väljarna. Då kommer straffet, då kommer smittan.
Beroende av varandra
"Ingen människa är en ö", skrev poeten John Donnes redan för fyrahundra år sedan. Vi är beroende av varandra. Ej heller Sverige är en ö. Vi är beroende av världen där bortom horisonten.
Partierna har nu ett och annat att funder över. Socialdemokraterna har ett och annat att fundera över när vi i dagarna påmints om Olof Palmes internationella engagemang genom Henrik Berggrens stora biografi.
Om fyra år är det val igen.