Glädje, oro men mest lättnad

Politik2010-01-23 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var med skräckblandad förtjusning jag tog emot beskedet i går att Rikstrafikens rapport förmodligen kommer att ha en mycket liten, om ens någon, del i utformningen av framtidens gotlandstrafik.
Glädje över det tydliga beskedet från näringsdepartementet att dagens trafik utgör utgångspunkt för den fortsatta diskussionen.
Lite skräck över att staten, förmodligen, lyfts av problemungen Gotland och vad det kan innebära för framtiden.
Men mest av allt är det lättnad som präglar sinnesstämningen. Den tystnad som rått från departementet har gjort mig allvarligt orolig. Det hade känts lugnare att långt tidigare fått beskedet att Rikstrafikens rapport bara var en teknisk analys, utan hänsyn till regionala utvecklingsfaktorer.
Så beskrev statssekreterare Leif Zetterberg rapporten vid gårdagens presskonferens efter mötet där gotlandstrafiken avhandlades av bland andra det samlade Gotland, näringsdepartementet och Rikstrafiken.
Det hade räckt med ett sådant diplomatiskt besked samma dag som Rikstrafikens rapport blev offentlig så hade vi sluppit den kollektiva panikångestattack som drabbade Gotland.
Å andra sidan har Gotlands stora engagemang haft stor inverkan på departementet. Leif Zetterberg var tydlig med att ett starkt lokalt engagemang är viktigt för ministrar och tjänstemän i det centerstyrda departementet och att det har direkt inverkan på resultatet i arbetet.

Men det är svårt att förstå spelet bakom denna veckas chockvågor som gått över Gotland.
Varför agerade man inte direkt från stat och kommun som uppenbarligen haft dialog en tid om att Gotland ska ta över ansvaret för transporfrågorna i samband med att Gotland blir egen region vid årsskiftet?
Gårdagens besked att det är dagens trafik som gäller måste nu spridas lika målmedvetet som Rikstrafikens rapport fått fötter.

Sett till själva resultatet tror jag att ett regionalt ansvar och inflytande kommer att ge större förutsättningar för en långsiktigt välfungerande trafik till och från Gotland.
Nu kan vi agera framåtsträvande och inte alltid tvingas på defensiven för att försvara det vi har. Gotland kan ta kommandot och forma en trafik som utgår från Gotlands och besökarnas behov med möjligheter till mer flexibla lösningar än dagens system.
Regionalt ansvar kräver total enighet kring viktiga principer för trafiken. Det duger inte att ändra förutsättningarna vid eventuella politiska maktskiften. Men finns det nån fråga där enigheten är grundmurad så är det gotlandstrafiken.