I Egypten har en man dömts till tre års straffarbete, efter att ha skrivit nedsättande om islam på Facebook. Han har, enligt domstolen "medvetet förolämpat" såväl Koranen som religionen i sig.
I Sverige sänds Monty Pythons Life of Brian regelbundet på tv. Filmen, från 1979, var under en tid totalförbjuden i Norge. Också i stabila europeiska demokratier har makthavare ibland svårt att se gränsen för sina befogenheter. Religion är ett känsligt ämne. När Graham Chapman i rollen som Brian - misstänkt lik Jesus - hängande på korset sjunger att man alltid ska se livet från den ljusa sidan - då såg Norge rött.
Men det är uppenbart lättare att skriva, säga och sända filmer om vad man vill i demokratiska stater. I Nordkorea är frågan inte vad du kan skriva på Facebook, utan vad Facebook överhuvudtaget är för något. I ett land där mycket få utlänningar lyckats filma och fotografera befolkningen utanför diktaturens regisserade ramar är fri tillgång till internet inte ens en möjlighet. Tusentals nordkoreaner sitter fängslade i arbetsläger, för att de på något sätt misshagat regimen.
Frågan om demokrati och diktatur kan uppfattas som avlägsen. Vad har den med Sverige att göra? Vi behöver inte mer än läsa den senaste veckans tidningar för att få svar. Här finns artiklarna om svensklibyer som efter Gadaffis död inte längre är rädda för vad diktatorn härnäst ska utsätta deras vänner och släktingar för. Där finns reportaget om den unge bagaren från norra Sverige, som åkte ned för att hjälpa rebellerna att slåss, för frihet i Libyen.
Runtom i Sverige bor svenskeritreaner som tvingas skicka en del av sin inkomst till Eritrea, för att man är rädd att regimen annars ska hämnas på vänner och släktingar. I Sverige bor också ett stort antal barn och vuxna som adopterats hit från den södra delen av den koreanska halvön, som sannolikt har släktingar också norr om den 38:ende breddgraden.
Och varje år flyr människor till Sverige. Bristen på demokrati är en huvudanledning till krig, förtryck och förföljelse. Därför måste vi hela tiden förklara demokratins överlägsenhet för nya generationer.
I svenska skolor firas i slutet av oktober varje år FN-dagen. Tusentals skolbarn har klippt papperssvalor, lärt sig dikter och sånger om freden och världssamfundet. Den bild de ges av FN är starkt idealiserad. Många lärare glömmer berätta att i FN röstar demokrati och diktatur på lika villkor. Det är oärligt, och ger en förenklad och felaktig bild av hur världen fungerar.
FN-dagen hade kunnat vara ett utmärkt tillfälle för svenska skolor att undervisa om demokrati, om vikten av att låta människor gemensamt fatta beslut om sitt land och sin värld. Lärare som reducerar dagen till dikter och svalor gör sina elever, och demokratin, en otjänst.